Söker sig mot en mer etnisk klang

Första gången jag
besökte Sami Grand Prix 1995 satt jag i publiken. Då tänkte jag "Jäklar, nästa gång ska jag vara med där", säger
Anja Storelv. Hon är sångare, jojkare och låtmakare som precis fått besked att nu, nu kan också skivan bli av. 135.000 norska kronor har beviljats från det norska sametinget, och producenten finns på plats i Tromsö där man kommer att spela in under hösten.Anja Storelv med band, eller åtminstone två tredjedelar av konstellationen har samlats hos Lars Paulin i
Luleå. Saknas gör Hans Lennart Bruun som semestrar på Stockholms Jazzfestival. Men Micke Forsberg
ansluter och ett vilt fotograferande för artikeln tar vid
i trädgården. 20 juli är det dags för en konsert i Norra hamn, Luleå. - Jag har sjungit mycket
i kör, fortsätter Anja Storelv. Det var vanliga barnsånger på norska, i ungdomskören...Numera bor hon vid den svenska Bottenvikskusten men kommer från södra
delen av Troms fylke, Skånlands kommun, och därmed utanför de samiska kärnområdena i Norge. Där är det få som sjunger på samiska, och hon tycker sig ha fått stor uppmärksamhet.- Det fanns ingen annan, de fick nöja sig med mig,
säger hon och skrattar.Lärt sig själv
Men egentligen är historien så där kolonialt tragisk som för många i hennes generation. Förnorskningspolitiken hindrade morföräldrarna från att tala samiska med modern, och från att föra
jojken vidare. Så Anja
Storelv har erövrat både
musiken och språket som vuxen. Språket hon talar är som hon säger, samiska på bokmål, alltså nordsamiska och något hon började lära sig i andra klass. - När jag var 18-19 år och bestämde mig för att jag
ville jobba med samisk
musik letade jag reda på gamla skivor och kassetter. Och lyssnade, och lyssnade, för att lära mig klangbilder och rytmer.Men från hennes område finns inga gamla jojkar kvar, och låten hon vann Sami Grand Prix med 1998, ja hon ställde upp på den scenen, Guoros Váibmu var helt nyskriven. I Sverige har man kunnat höra Anja Storelv i gruppen Skáddjil, som spelade en slags fusion. Men i höstas bröt man upp. Anja Storelv och Hans Lennart Bruun, som förutom att spela bas och dragspel också sjunger, ville söka sig tillbaka till en mer etnisk folkmusik.- Rätta mig om jag har fel. Visst är den samiska musiktraditionen ren jojk, säger Lars Paulin. Han är den färskaste medlemmen i den nya sammansättningen men en välkänd musiker i Norrbotten. I många år var han anställd på Norrbottensteatern där vi kunnat se honom i de mest skilda sammanhang och på olika instrument. I den här orkestern är han engagerad som slagverkare, men på en massa möjliga instrument.- Kanske kommer jag att ta in harpan också, säger han. Tonfallet är finurligt, för det var ju etniskt och folkmusik man skulle söka sig mot i bandet.- Det är lättare att kombinera folkmusik från olika kulturer än blanda med
andra genrer. Då blir det mer äkta, mer naket, säger Anja Storelv. Med jojken blir det väldigt etniskt.Tillfälligheternas spel
Den traditionella samiska musiken är helt uppbyggd på rösten. När man lägger till instrument måste den därför villkorligen bli nyskapande, resonerar vi oss fram till.- Anja jojkar och så hittar vi på, Micke Forsberg förklarar hur arrangemangen kommer till. Också han är en av Norrbottens mångkunniga musiker. I Storelvs band
spelar han gitarr, men också vevlira och mungiga. Man hittar honom dessutom i bland annat folkmusikgruppen Mullrammel och Luleå hembygdsgilles spelmanslag. Det var också genom den traditionella folkmusikrörelsen de två kom i kontakt med varandra, och
i ett sammanhang som är större än de enskilda musikerna. Efter att ha legat nere sedan slutet av 1980-talet återuppstod Norrbottens spelmansförbund, men med en ny inriktning. - Vi måste se till att vi
bygger på det flerkulturella, sa vi, berättar Micke Forsberg som deltog i uppväckandet. Det samiska, tornedalska och svenska och då behövdes förstås en samisk person i styrelsen. Efter att ha hört Anja Storelv på en spelmansstämma tillfrågades hon om att ta över efter Sofia Jannok.En tillfällighet alltså. Så och med Lars Paulin, där ett tips på en bra trummis ledde fram till telefonsamtalet som fick honom intresserad.- Det lät väl kul, tänkte jag. Jag har ju hållit på alltmer med slagverk, marimba, vibrafon... den sista tiden, men inte så mycket med
etnoslagverk, säger han och berättar att det numera också är mycket lättare att få tag på handslagverk från hela världen.Båda musikerna beskriver jojken och arbetet som öppet.- Ibland är det svårt med genren. Spelar man i en jazztrio vet man hur det ska låta. Här har man ingen sån referens, säger Lars Paulin.Någon puritansk hållning till folkmusiken har de inte. Ja, bara att ställa sig och framföra jojk från en scen går att diskutera; traditionellt framfördes den var man befann sig. Detsamma gäller för folkmusiken ur bondesamhället, som Micke Forsberg beskriver som bruksmusik, alltså till dans, bröllop, eller för att ropa hem djuren.- Men den traditionen är på väg bort, säger Anja
Storelv. Hur för man då jojktraditionen vidare?Det finns också de som helt enkelt tycker att jojken är ful. Något som Anja Storelv tror beror att när man hindras att tala sitt eget språk också lär sig att det är fult. Själv sjunger hon bara undantagsvis på norska. Hennes stora problem har ändå varit texterna. Där känner hon hur hon saknar det självklara i att kunna uttrycka sig på ett modersmål. Alltmer självsäker fortsätter hon att skriva på mormorsmålet.- När det är jag på riktigt då är det på samiska!Allt material till skivan är klart, man räknar med att den ska släppas efter nyår i samband med någon av de festivaler som är stora händelser inom den samiska musiken. Den har dock högre status i grannlandet och ingår på ett helt annat sätt i den norska musikvärlden som helhet, och om Sverige säger Anja Storelv: - Området här har varit mindre utsatt, publiken är mer svårflörtade och har
ännu inte upptäckt den
samiska musiken.Fotnot: Anja Storelv med band i en intimare sättning kan man höra i augusti
under Saltoluokta Folkmusikfestival, och i sin helhet på Kulturens hus i Luleå i september. I januari 2010 medverkar de i en välgörenhetskonsert tillsammans med Mullrammel, Katarina Rimpi med band och Snörök 97.