Denna kyliga historia ska snart hälsa konstpubliken välkommen till ännu en vår på Liljevalchs salong i Stockholm, landets största jurybedömda utställning. Till årets vårsalong sökte över 2.000 konstnärer med 10.185 verk, ett nytt rekord. Av dem har 255 verk skapade av 70 kvinnor - bland annat av Maja Qvarnström från Luleå som just nu går förberedande konstskola i Skåne - och 61 män valts ut för visning.
På Silvermuseet i Arjeplog kan man just nu bland annat se verket Dreams and wishes, som ingick i Dan Lestanders separatutställning på Konsthallen i Luleå 2008 men som också visades på förra årets Vårsalong.
- Det är faktiskt fjärde gången jag kommer med på Liljevalchs vårsalong som väl inte betyder så där jättemycket för en konstnär. Ändå är det ett erkännande att bli utvald, det är ju trots allt väldigt många som söker, säger Dan Lestander som fastnade för is och snö som konstnärligt material redan 1986.
Vinterbadare
Under den samlande rubriken Dreams and wishes arbetar han sedan några år tillbaka med utgångspunkt i frågor om identitet. I videon med samma namn, som också tillsammans med en rad andra valts ut för visning i Europa i projektet Art: Screen, dyker människor oregelbundet upp ur tio uppsågade rutor i Luleälvens is samtidigt som de ger ifrån sig ett ljud. I flera år har Dan Lestander blandat in ett 40-tal vinterbadare i sitt pågående projekt som vid det här laget omfattar flera videor och stillbilder.
- Isen är som ett membran mellan himmel och hav som håller elementen åtskilda. När man sågar upp en vak är det som att öppna ett fönster, en inbjudan att hälsa på. Från de här fönstren tittar människor ut, blandar sin ton med andras. Ibland skär det sig, ibland bildar tonerna ett samstämt ackord. Jag gillar att experimentera med det här, säger Dan Lestander som från början var mycket skeptisk mot is och snö som konstnärsmaterial.
Under ett symposium i Rovaniemi kom han att lyssna på en holländsk professor som gjorde en filosofisk utläggning om isen som förmedlare av påtaglig förändring till följd av sin korta livscykel.
Förgänglighet
- För mig blev det en aha-upplevelse. Föränderligheten och förgängligheten i materialet tyckte jag var något negativt, men då började jag se kvaliteten i just dessa egenskaper. Dessutom blev det en utmaning att ge sig i kast med ett material som kändes så typiskt och vardagligt och absolut inte som någonting för en konstnär.
Senare har han förstått att upplevelsen av materialet som vardagligt och typiskt inte gäller för alla. När Dan Lestander ställde ut installationen Sånt är livet mina vänner på världsutställningen Expo 2000 i Hannover köade tusentals människor om dagen utanför den svenska paviljongen för att se två svetslågor forma och smälta ner ett stort isblock i ett vackert ångande metallfat.
OS-guld
Är man född och uppvuxen i Arjeplog är det kanske inte så konstigt att man börjar utforska sin egen identitet i material som snö och is. Särskilt om man som Dan Lestander är son till en svensk OS-guldmedaljör i skidskytte.
- Jag var bara ett år när pappa vann guld i Squaw Valley 1960. Min moster brukar berätta om hur jag satt och grät under guldloppet. På den tiden lyssnade man på radio och det gjorde mamma samtidigt som hon matade mig med gröten. Det gick inte så bra eftersom hon försökte skynda på pappa genom att ge mig tuggorna fortare än vanligt, berättar Dan Lestander.
Även om det blivit mycket skidåkning har han aldrig upplevt någon press att börja tävla.
- När jag var sju år sa pappa till mig att vila en dag eftersom jag hade åkt skidor sex dagar i rad. Det är den enda coachning han har gett mig.
Sommarbiennal i Luleå
Men när sonen tillsammans med de andra medlemmarna i konstnärsgruppen Kilen vann OS i snöskulptur i Albertville 1992 skickade Klas Lestander ett telegram med särskilda lyckönskningar till en gammal familjetradition.
Sitt eget konstnärskap försöker Dan Lestander balansera mot arbetet i konstnärsgruppen Kilen. I år är det 20 år sedan Kilen startade den första vinterbiennalen i Luleå och i dagarna har ansökningstiden inför sommarens biennal gått ut.
250 ansökningar har kommit in till Luleå Art Biennal som inte längre har någon motsvarighet under vinterhalvåret - 2006 arrangerades den senaste vinterbiennalen.
För första gången utgår inte Luleå Art Biennal från något särskilt tema och juryarbetet sköts i år helt av medlemmarna i Kilen.
- Vi tycker att det är dags för det nu när vi firar 20-årsjubileum. Världen är så stor och konstnärerna har olika uppfattning om vad som är viktigt att lyfta fram beroende på var man bor, därför har vi i år låtit dem själva bestämma, säger Dan Lestander som också samarbetar med Biennalen i Sao Paolo och med Moderna museet kring urvalet till Luleåbiennalen.
- Förutom att konstnärer får söka själva har vi också kontakter ute i världen som tipsar oss. På så sätt får vi en bra spridning.