Snyggt "tjöt" från Claes Malmberg

Han är extremt bra på att "tjöta", han som heter Claes Malmberg och som enligt sin egen definition är en "gammal lönnfet komiker".

Foto: Andreas Wälitalo

Foto: Andreas Wälitalo

Foto: Andreas Wälitalo

Kultur och Nöje2012-04-14 06:00

Nå: så direkt gammal är han ju inte; bara lite drygt 50, för tusan. Och inte så upprörande lönnfet heller. Värre har skådats. Definitivt.

Men en jävel på att "tjöta" är han ju. Något annat kan inte alls påstås. Och han störtar aldrig omkull, efter att ha snubblat på sin egen tunga heller. Aldrig.

Dessutom är han rakbladsvass i replikerna, som han avlossar så att de far omkring som flipperkulor. Jag har ju sett honom vid ett flertal tidigare tillfällen och han är alltid lika huggormssnabb och associativt öppen. För allt.

Den här gången hade han en skicklig kvartett (där bland annat den förfarne gitarristen Max Schultz ingick) med sig och stundtals brast han ut i sång; företrädesvis av gamla 70-talshits som han framförde med säker och jovialisk pondus - som Walkin´ av CCS, You Ain´t Seen Nothin´ Yet av Bachman-Turner Overdrive, I Can Help av Billy Swan och Highway To Hell av AC/DC. Snyggt och vitalt, med en helt okej sångröst också.

Ämnen som exempelvis ingick i den förhållandevis självbiografiska föreställningen kunde vara: hur han, via mim-gestaltning, personifierade en gök (Claes Malmbergs första teaterjobb), hur han stod och tränges som 14-åring med en förfärlig massa andra 14-åringar, i en rökruta på en skolgård, hur han presenterade sitt slutbetyg på 1,9 från grundskolan för sin mamma ("hon sa att jag skulle få skyddat arbete med det betyget och hon hade ju i stort sett rätt; jag blev skådespelare, skillnaden är hårfin") och ett flertal andra också.

Claes Malmberg drev hårt och hänsynslöst med sig själv, var som vanligt helt fenomenal på diverse dialektala imitationer, erkände att han ända upp i mycket mogen ålder förbehållslöst trodde att Gud kom från Danmark och, helt enkelt, var djävulusiskt snabb och rappt "tjötande sköj". I en och en halv timme, cirka och lite drygt.

Som avslutning blev det Lonely At the Top av Randy Newman och After Midnight av J.J. Cale.

Stilfullt - kallas sånt för.

Frågan är nu bara: orkar vi i residensstaden med så värst mycket mera skrattframkallande komiker nu, efter både Filip & Fredrik och Claes Malmberg - under en och densamma vecka?

Det dröjer nog en stund. Innan det är dags igen.

Claes Malmberg

Kulturens Hus/Stora salen

Fredag 13/4

3 i betyg

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!