Snyggt och oväntat

För det första vänder den sig till små barn, fyraåringar och uppåt som är en intressant publik - särskilt om man inte är van att spela för den. För det andra ska Mats Pontén och Anton Raukola göra två välkända och älskade bilderbokskaraktärer så vi går med på dem. Segertåget för Pettson och Findus började redan 1984 med Pannkakstårtan. Sedan dess har de blivit allt mellan dataspel och dockor, och böckerna är översatta till för svensk litteratur så ovanliga språk som engelska och ryska. Findus flyttar ut där Findus hastigt och lustigt, han får inte hoppa i sängen och göra morgongymnastik klockan fyra på morgonen, bestämmer sig för att flytta ut i egen kupé är intressant nog dock inte en dramatisering av en bok utan en originalpjäs. Den har regissören Martin Sundbom spetsat med dramatiken ur Rävjakten. För efter den första lyckliga natten i det iordningställda utedasset visar det sig att Findus är mörkrädd och egentligen tycker att det är tråkigt utan gubbe. Tack och lov dyker räven upp så att han kan gå ur situationen med sträckta morrhår. Dramaturgiskt är detta komplicerat. Särskilt det faktum att Findus och Pettson, inte publiken, ska vakna och somna flera gånger. Sundbom, som också är musiker, har därför valt att skapa ett alldeles nytt element i berättelsen. En musik som visar sig fördjupa både dramaturgin och Mona Knutsdotters Nordqviststrogna scenografi. Precis som i böckerna är dramat i sig nämligen lite klent, det handlar om ett tydligt problem som kompliceras av personernas känslor. Utan tvekan har Sven Nordqvists detaljrika och ibland simultana, man får se ett helt händelseförlopp på ett uppslag, illustrationer har betytt nog som mycket som texten för att få oss att älska den sure gubben och hans energiske katt. Det ska teatern matcha. Och jag tycker att Martin Sundbom lyckats rätt bra. Bilderna och bläddringen har ersatts med en illustrationsrik musikalisk väv och tekniska lösningar; för att inte tala om Anton Raukolas fantastiskt fina tolkning av Findus, en katt som faktiskt också kan vara en fyraårig människa, ut i minsta lilla tuggning med de små kattframtänderna. När han, Mats Ponténs rara, mer än sura gubbe och teknikerna har som bäst tajming lyckas de fullt ut ta oss till Nordqvists värld, och dessutom möta akilleshälen natten som faller med ny energi. Då är Findus flyttar ut också mycket mer ett musikstycke än en dramatisering. Snyggt och oväntat, Norrbottensteatern!

Snyggt och oväntat

Jag vet inte om det är en satsning för att visa att Norrbottensteatern nu minsann ska ta itu med att spela barnteater, eller bara en slump, men höstens uppsättning för barn Findus flyttar ut är en utmaning.