Snygga avslut i festspelens jazzkonsert

Black Box är kafémöblerad, med bar vid ingången; ett hedervärt försök att skapa jazzklubbskänsla. Hedervärd, ja högst berömvärd är den inledande presentationen gjord av Håkan Ekman, vd för Festspelen. Hans välkomnande värme utan tillgjordhet, får en att känna att "just här vill jag vara ikväll". Naturlig vänlighet präglar också gitarristen Harri Ihanus. Som lärare i jazzgitarr på Musikhögskolan kan han sägas vara på hemmascen och är den som presenterar musiken. Med sig har han Jukkis Uotila, slagverksprofessor vid Sibeliusakademin i Helsingfors och amerikanen Jeff Andrews, basist som spelat med de största. Dessa tre har under festspelsveckan hållit mästarkurs i jazz.Redan från start, i Softly as in a morning sunrise av Romberg/Hammerstein, visar Harri Ihanus vilken fin jazzgitarrist han är. Lätt och luftigt spelar han, utan att för den skull tappa vare sig stringens eller pondus. I konserten ingår eget material med titlar som Eye opener och Too rich in Zürich. Musiken är lågmäld och sympatisk, doftande av nordisk melankoli.Att Jukkis Uotila och Harri Ihanus har spelat mycket tillsammans blir tydligt. Samspelet är mycket fint och soloväxlingarna snabba och klockrena i exempelvis Ihanus Take the Green line. Men när nu den som sägs vara Finlands bästa jazztrummis finns på scen hade det varit roligt att få höra honom gå loss i ett lite längre solo också. Samspelet störs tyvärr av att Jeff Andrews sitter i sin egen verkstad och spelar. Särskilt i starterna tycks han okoncentrerad och baktung. I Ihanus låtar märks tydligt att repetition försummats. Han spelar i stort sett "direkt från bladet" vilket i sig är skickligt, men samspelt blir det inte. Jeff Andrews basspel är lika mycket rock/blues som jazz. Det gör honom rolig att lyssna på och han är definitivt en mycket skicklig basist. Ellingtons In a sentimental mood gungar i en häftig reggieversion där han är lysande, och när det spelas blues i andra set svänger det rejält och Andrews ser ut att ha kommit hem.Man kan konstatera genomgående problem med starterna, medan avslutningarna är påfallande snygga. Om det här gänget ska hänga ihop som en trio behöver de mer tid på sig, men med den rutin de har klarar de ändå att leverera när de väl kommit igång. Sista låten Body and soul är njutbar från början till slut.

Snygga avslut i festspelens jazzkonsert

Festspel i Pite Älvdal Mästarkonsert - Jazz: Harri Ihanus, gitarr, Jukkis Uotila, trummor, och Jeff Andrews, bas Studio Acusticum, Black Box