Snudd på ohederligt

Madeleine Pyk Konstens hus, Luleå I slutet av 1980-talet satt jag något år som ledamot i Sveriges Bildkonstnärfond. Det är en statlig myndighet som har till uppgift att fördela arbetsbidrag och stipendier till konstnärer. Varje år hade vi att gå igenom stipendieansökningar och kvalitetsbedöma insända arbeten. En helt hopplös uppgift, naturligtvis. Jag minns att de åren var målade tigrar ett motivmässigt mode. Trendsättare för den genren var Madeleine Pyk som just nu ställer ut på övre planet i Konstens hus. Hon debuterade för femtio år sedan och lär ha målat över 20.000 målningar sedan dess. Det blir mellan 400 ? 500 målningar per år! Ett par, tre stycken per arbetsdag! En sådan produktion imponerar kvantitetsmässigt, men det säger sig självt att den kvalitetsmässigt inte kan hålla samma standard hela vägen. Den här utställningen, som till viss del är retrospektiv, illustrerar detta tydligt. Hon arbetar i en lättillgänglig berättande naivistisk stil. En medvetet odlad naivism som ligger nära illustrationen. Hennes färghållning, med uppdriven färgtemperatur i figurationerna, balanseras mot laserande imprimiturer lagda i botten på dukarna. Det är mycket av teckning i hennes bilder, med en säkerhet i linjer och färger. Det tror jag det, med den rutinen! Motiven är vardagliga, utan besvärande komplikationer, som barndomsscenerier, familjer, reseminnen, fabelaktiga djur som bär på mänskliga egenskaper, ibland kommentarer till världshändelserna. Allt utspelas på ?rutinens brant? i ett evigt sommarlov. Bilder från sydeuropeiska resmål varvas med bilder som skildrar familjens gemensamma sommarställe i Skägga. Ubåtsolyckan i Barents hav, då ryska atomubåten Kursk gick under med man och allt, skildrar hon i en festlig bild med ett otal ansikten som fyller en ubåtssilhuett som vore det sardiner i en burk. Kul, kul! Här bokstavligen kraschar formen mot innehållet med en unken eftersmak i kölvattnet. Den fasa den här olyckan innebar för de inblandade, och för oss alla, reduceras till en skojig krumelur. Det är alltför förenklat, snudd på ohederligt, därför misstror jag de här bilderna. Med fabuleringskonst, humor och kravlöshet i bildspråket vinner hon en stor publik. Men det är med bilder som med schlagermusik det som vinnes i bredd förloras i precision och innehåll. I avsaknad av detta får man väl gråta hela vägen till banken förmodar jag. Det förenklade och tillrättalagda har svårt att beröra, åtminstone mig.

Snudd på ohederligt

Konstnärinnan Madeleine Pyk arbetar i en lättillgänglig berättande naivistisk stil. En medvetet odlad naivism som ligger nära illustrationen, konstaterar Norrbottens-Kurirens konstrecensent Bertil Sundstedt.