Snook - År

Snook Är Pope/Playground Hiphop   Tre Kurirhästar Snook har alltid fått en massa skit av landets whoa-rappare med fler fjun på hakan än egeninspelade låtar på hårddisken. Även undertecknad hat sågat en av deras spelningar på PDOL förra året. Även om jag gjorde det av andra anledningar än whoa-rapparna så kvarstår ju ett faktum: Snook rör upp känslor i en ängslig hiphopvärld där unga fans kämpar med amerikanska stereotyper som de fortfarande tror är hiphop. Danne och Kihlen gör tvärtom, inser att det bara är musik man sysslar med och att trånga kostymer är för ängsliga demoband. Allt det där jag tyckte var fjantigt och ointressant på PDOL förra året är nästan borta på Är. Även om Snook svett & tårar fortfarande är en fjantig och ganska ointressant låt, så finns det andra guldkorn. Inga problem till exempel. Den har en lysande text om det där med att man aldrig riktigt vet om man är lycklig, om man inte borde vara lycklig när man har en fin färg-TV, en massa kepsar och lägenhet och är vuxen. Hip hop är också den värd att nämnas, låten där Snook just listar alla de där fjantiga ?måsten? som hiphopfans begränsar sig själva med. Som att man måste hata alla skivbolag för de vill bara råna dig (vad vet ett gäng osignade demorappare på internet om det, egentligen?). Som att det är fjantigt att dansa på konsert. Som att man ska hylla alla rappare när de dött. Som att hata alla bögar, men ha videos med lebb-sex. Eller som att en ?Free-Ken Ring? tisha från internet. Ja ni vet. På Är tar Snook i alla fall ett viktigt steg i rätt riktning. Mot det där egna soundet som jag faktiskt inte riktigt trodde att de hade i sig. Nice.

Snook - År

Ett steg i rätt riktning - det omdömet får rapparen Snook för sitt senaste alster som betitlades Är. Tre Kurirhästar blev betyget.