När den redan i sin livstid totalt legendariske amerikanske folksångaren Woody Guthrie avled, 55 år gammal, för inte fullt 45 år sedan, på ett sjukhus i Queens, New York, var han berövad sin talförmåga och större delen av sina kroppsliga funktioner, som ett resultat av den mycket plågsamma neurologiska sjukdomens Huntington’s Chorea.
När jag nu, så här långt senare, får möjligheten att träffa och informellt samtala med Woodys son, Arlo Guthie, efter dennes fullständigt underbara konsert på Krokodil i Piteå, frågar jag om det är sant att han hivade ut pappans urna i Atlanten, efter den borgerliga begravningsgudstjänsten?
- Javisst. Ingen av oss i familjen som var med där på Coney Island i Brooklyn kunde förstå hur urnan skulle öppnas, så att askan i den kunde spridas. Så då slängde jag i hela urnan i stället.
Och vad gjorde ni sedan då?
- Min mamma Marjorie föreslog att vi skulle gå till det berömda matstället Nathan’s i närheten och få oss varsin varm korv. Det var vi alla ganska säkra på att pappa hade gillat. Så då gjorde vi det.
Så det är alltså till Coney Island, längst ut i Brooklyn och sedan till legendariska Nathan’s, man ska bege sig för att honorera och minnas Woody Guthrie. Jag har själv varit där flera gånger och kan försäkra att en "Hot Dog At Nathan’s" alltid smakar lika förträffligt gott (med senap och surkål till, förstås).
Nu kan jag också intyga att Arlo Guthrie är en förbaskat trevlig och sympatisk 65-åring att få privilegiet att samtala en stund i livet med.
Inbiten rökare
Axellångt snövitt hår och en lika vit, borstig mustasch under ett par runda hippie-glasögon och efter att ha varit utomhus i kylan och avverkat en cigarett ("Woody rökte ALLTID och då var filterlöst och sånt som knappast finns längre; Chesterfield och Pall Malls. Well, jag försöker sluta, men har man hållit på sedan de yngre tonåren är det inte så lätt") även en stadig vintermössa med öronlappar på huvudet, av den där typen som Jack Lemmon bar i filmen Griniga gamla gubbar, framstår Arlo Guthrie som själva definitionen av avspänd.
- Jag bor tillsammans med dem i min familj som ännu är kvar hemma i Massachusetts och det är inte så olikt hur det är här. Snöigt och så. Men jag har aldrig varit i den här delen av världen förut och det är faktiskt lite av en bedrift, för under mina 51 år som kringresande musiker har jag varit nästan överallt.
"Mycket trevligt"
- I Sverige är det länge sedan jag var senast och då bara i den södra delen. Den här gången, som jag faktiskt betraktar som en trevlig semester, ville jag åka solo och helst spela på små, intima ställen.
- Här på "Crocodile", där jag avslutar turnén på den här sidan av Atlanten, var det mycket trevligt (fullsatt och utomordentligt gemytlig stämning) och det påminde om Gerdes Folk City och andra ställen, som fanns i New Yorks Greenwich Village och som jag brukade uppträda på under 1960-talet.
Pappas pojke
Arlo Guthrie har perspektiv och har sannerligen varit med om en hel del. Han växte upp och träffade flitigt samt lärde sig att spela och sjunga av sin pappas musikerkompisar Pete Seeger, ("min gode vän och mentor, nu 93 år"), Ramblin’ Jack Elliot, Lee Hays, Cisco Houston, Leadbelly och Brownie McGee samt Sonny Terry.
I hemmet diskuterades alltid politik, strejker och fackföreningsaktiviteter. Och ibland gick Woody Guthrie ut för att köpa cigaretter och kunde komma tillbaka tre månader senare, efter att impulsivt ha åkt i väg en sväng till västkusten.
- Inte alltid så väldigt pålitlig, nej. Han gifte sig ju också några gånger till också, men det var ändå vi barn från det första äktenskapet och mamma som hade kontakt med honom ändå fram till slutet.
I år är det 100 år sedan Woody Guthrie föddes och i sommar kommer ett museum tillägnat honom att invigas i hans födelsestad Tulsa, i Oklahoma.
- Min syster plockar fortfarande fram tidigare okända delar av kvarlåtenskap efter honom. Det finns sådana enorma mängder! Han skrev över 3.000 sångtexter!
Hedrar minnet
Tillsammans med sina barn och barnbarn ska Arlo Guthrie i sommar resa omkring och celebrera minnet av Woody.
- Jag turnerar cirka tio månader per år. Tidigare kunde jag tycka att det var jobbigt att ständigt bli påmind om att jag var son till Woody, men sedan länge är jag bara stolt över det. Han var alltid orädd, tuff och väldigt snäll, stod upp för orättvisor och så skrev han det som borde vara USA:s egentliga nationalsång - This land is your land. Känd över hela världen.
Själv är Arlo Guthrie kanske främst känd för den nästan 20 minuter långa talking bluesen Alice’s Restaurant, som han skrev 1965 och som till och med filmades av Arthur Penn
i början av 1970-talet.
- Fast numera sjunger jag den bara vart tionde år, eftersom det är så mycket text att lära in, säger Arlo Guthrie med ett brett leende.
- Nästa gång 2015, alltså. Då ska jag försöka komma tillbaka hit, där det verkligen var så väldigt trevligt.