Smilbanden pekar uppåt

Det infinner sig en skön och behaglig känsla i kroppen efter att ha lyssnat igenom visfolkrockarna från Kalix debutplatta ett antal gånger. Kul att de äntligen har kommit till skott och gjort en platta.
Det kanske är på sin plats att översätta både gruppnamnet och skivtiteln så här i början av recensionen. Gårk betyder rinnande kåda, på Överkalixmål och även på Kalixmål. Äostad är ett uttryck från Överkalixbondskan som kort och gott betyder, åt öster.
Gruppen består av sex stycken duktiga musiker som med sina olika musikaliska erfarenheter gör musik som är just en blandning av visa, folkmusik och rock. Kanske lite spretigt, tyckte jag i början, men efterhand så tycker jag Gårk visar upp både bredd och en mångsidighet kombinerad med spelglädje som gör att den musikaliska brygden smakar alldeles utmärkt.
De kör igång i bästa Hoven Droven-stil på första spåret, Polska från Nås, med tung bas av Olov Jonsson och dito trumkomp av Anton Rönnbäck till välklingande fioler.
Alexander Lindgren står för många av låtarna och både Oro och Små röda bär är exempel på fina visor med underfundiga texter som besjungs av Johanna Lindgren.
Alexanders rappande på Kalixmål i Heavy bondska, Agnetas och Johannas fina trallande i Lapp-Nilstrall, hela gängets insatser i den, både vad gäller melodi och text, starka låten Anna, Per och ryssen samt Anders Hällströms sång på Vifast Björklunds klassiker Lokomobilen är några exempel på spår som får smilbanden att peka uppåt på den här trivsamma plattan.
Hör gärna Gårk live om ni får chansen.