Att filmens manusförfattare och producent Britta Nordström valt just Mockträsk som inspelningsplats är ingen tillfällighet: här ligger länets största jordgubbsodling - som dessutom har betagande träskutsikt.
- Jag ville ha jordgubbar och jag ville ha vatten, och jag visste att den här jordgubbsodlingen fanns här, säger hon.
Konstraster
Det hon vill uppnå är en kontrast mellan det vackra och det otäcka. Barnet som leker med sin blunddocka i en jordgubbsdoftande sommaridyll, skuggan av en avskyvärd och traumatiserande förbrytelse. Maja Runeberg ger röst åt berättaren, Eva, som i vuxen ålder minns tillbaka, och dansaren Lava Markusson förkroppsligar hennes ord. Musiken är komponerad av Johan Ramström och kommer i slutänden att framföras av Norrbotten NEO. Lava Markusson har själv koreograferat dansrörelserna, och hon betonar att det inte handlar om skådespeleri, att illustrera vad som sker i texten. Det är snarare en kroppslig tolkning.
- Jag har lyssnat på texten och musiken, sedan gett mig själv olika uppgifter. Först gjorde jag rörelser för armarna, och därefter för benen och så lade jag ihop allt efteråt, säger hon.
Informationssyfte
När Britta Nordström gjorde research inför filmen kom hon fram till den slutsatsen att sexuella övergrepp mot barn är betydligt vanligare än allmänheten tror. Nu hoppas hon att filmen ska kunna användas av exempelvis Brottsofferjouren i informationssyfte. Ursprungligen hade hon tänkt sig en långfilm, och Ella Lemhagen var påtänkt som regissör, men finansieringen gick inte att lösa, och därför omformade hon sitt manuskript till en dansfilm - en filmgenre som hon länge velat prova på eftersom hon då får möjlighet att blanda olika uttryck. Men poängen är att förmedla ett budskap.
- Jag vill berätta om barns utsatthet, att filmen ska vara en del i en debatt och få igång tankar, att folk ska fråga sig: hur vanligt är det här?
Finns det inte en risk för att en film av det här slaget underblåser den rätt så utbredda pedofilipaniken?
- Det är aldrig fel att ta upp ett ämne för debatt. Man pratar inte om detta så mycket, och det tycker jag att man måste göra. Eftersom det är så pass vanligt. Det är förstås ingen vetenskaplig undersökning, men det är viktigt att man får upp ögonen för det och vågar prata om det.