Småcharmigt - men undvik!

Pretty Woman-regissören Garry Marshall har definitivt inte samma cred som Allen och Altman och han har heller inget manus som är ett dugg skoj. Cynikern i mig tror inte att skådisarna är med för pengarnas skull och inte kärlekens. Ihåliga konflikter och problem som rollfigurerna lyckas lösa i en handvändning är vad vi får. Det faktum att Valentine’s Day är tänkt att vara rolig gör mig något bestört med tanke på att den tar över två timmar på sig utan att leverera ett enda riktigt skratt (hur svårt ska det vara med det här skådisgänget?). Däremot är den bitvis småcharmig. Den största rollen i ensemblen har Ashton Kutcher som spelar en florist som friar till en karriärkvinna som spelas av Jessica Alba. Hon vill hellre satsa på karriären än ett äktenskap. Lägligt nog har han en skitsnygg bästis som spelas av Jennifer Garner. Men är hon villig då? Kanske efter att hon fått reda på att läkaren hon dejtar är något lätt på foten. I de övriga parallellhistorierna ser vi Shirley MacLaine och Hector Elizondo som ett äldre par som försöker försonas efter ett gammalt svek; en liten kille som är kär i sin lärarinna; gymnasieelever som planerar sexdebuten; Anne Hathaway jobbar med telesex och pojkvännen Topher Grace har svårt med att acceptera det. Sådär fortsätter det. Väldigt, väldigt många historier som ska knytas ihop på något sätt. I slutänden känns ingen av trådarna särskilt genomtänkt och skådespelarnas prestationer faller dessutom platt eftersom de inte får något utrymme i handlingen. Valentine’s Day har ingen känsla för kärlek, konflikter, problem, eller någonting annat. Om du tänker att den här ska tilltala dig för att du gillade Love Actually - glöm det! Den sistnämnda filmen klarade av att bolla mellan sorg och kärlek på ett trovärdigt sätt medan Valentine’s Day inte får mig att känna någonting alls. Småcharmig räcker inte. Kan det vara så att Garry Marshall hade en kort deadline eftersom filmen tvunget skulle komma ut just denna helg? Gå gärna på bio på Alla hjärtans dag. Men se för bövelen till att det inte står "Valentine’s Day" på biobiljetten.

Småcharmigt - men undvik!

Det är sällan man ser över tio stjärnor i en och samma film. För att lyckas med det brukar man få heta Robert Altman, Woody Allen eller vara snuskigt rik.