Slingrande ormar i folkhemmet

Ulrica Hydman-Vallien Målningar, glas, keramik, textil och grafik Galleri Y Sunderbyns folkhögskola Huvuden av kattkvinnor som blå glasvas, tulpaner i starka färger och ormslingrande ornamentik på stora graler eller vaser är några av de ting, företrädesvis i glas, som spritts i svenska hem. När det nu visas en stor utställning av Hydman-Valliens verk hämtade från 1960-talet till 2005 på Galleri Y i Sunderbyn är det ett tillfälle att lära känna henne närmare, (och möjligen även döda en och annan fördom om vikten av det unika verket). Till exempel så har hon under åren arbetat i många olika tekniker. Det som dock först drar till sig uppmärksamheten är en grupp stora ormar i just glas. Egentligen heter alla Snakeflower och 18 stycken har placeras i kilformation. Stora, vita står de i hörnet av galleriet som ett slags kobror där huvudena har exploderat till, eller är tilltäppta, av blommor. Hur som helst liksom stympade. Framför gruppen av Snakeflower ligger installationen Boet, ett röse av stora stenar i glas. Några liknar förföriska påskägg och i ett av dem spränger en liten docka skalet. Runt om röset har ormar med resta halsar placerats ut. Både Snakeflower och Boet är sena verk av konstnären; oroande och vackra på samma gång. Något som dominerar hennes uttryck ofta även när hon formger för massproduktion. Det är dock de tidiga verken som jag tycker är mest intressanta. Ulrica Hydman-Vallien börjar formulera sig i kvinnofrigörelsens 1960-tal och visst rör sig motiven både då och nu kring det naturmytiska. Bysten Urmodern i svart från 1970-talet är till exempel fast förankrad i de idéer om kvinnlig styrka och andlig kraft som då formulerades. Ett annat motiv som följt henne länge är mannen. Han är ett objekt för kärlek och tidigt i hennes bilder finner vi honom som en fysisk del av kvinnan. Jag kommer att tänka på Marie Hermodson och hennes tonsatta Dikt vid havet ur Disa Nilssons visor (1974). En sång där kvinnan är subjekt och mycket självsäker: ... ty mannens skönhet görs av kvinnans skaparkraft!. I ett verk från 2004 provar Hydman-Vallien så på en gränsöverskridande köns-identitet i glasskulpturen Kvinna och man. Ett tema som började utforskas av framförallt kvinnliga konstnärer och i fotografiet under 1990-talet. Och så var det ormarna, ett djur starkt omgivet av mystik i många kulturer, som följt konstnären genom livet. Först i verkligheten då hon som barn skulle ha lekt med snokar och sedan i konsten. Hotfull och sensuell frestar och följer ormen kvinnan genom myterna. Samtidigt knyter Ulrica Hydman-Vallien med sina slingrande ormar och växtrankor an till den äldre nordiska konsten med sin djurornamentik och smälter samman allt i en personlig-arkaisk mixtur. Kanske är det just den som talar till så många. Fotnot: Utställningen av Ulrica Hydman-Valliens verk är ett led i Sunderby folkhögskolas satsning på att uppmärksamma formgivning under det pågående designåret. Samtidigt utgör den en mindre del av en vandringsutställning som turnerat sedan 2003 och som är producerad av Vidamuseum på Öland.

Slingrande ormar i folkhemmet

Knappast har någon annan svensk formgivare efter decennierna då folkhemmet skulle möbleras blivit så allmänt känd och älskad som Ulrica Hydman-Vallien.