"Jag är inte galen. Förbannad: ja. Galen: nej."
Nej, Nora i Claire Messuds roman är inte vansinnig, som kvinnan på vinden i Charlotte Brontës klassiker Jane Eyre. Hon har heller inga likheter med Fjodor Dostojevskijs chanserade tjänsteman i Anteckningar från källarhålet, han som aldrig går ut, som föraktar andra, men mest av allt sig själv.
Framtida feministisk klassiker
Nora är kvinnan på övervåningen. Den snälla flickan som normalt sett inte gör något väsen av sig, den goda grannen, den mest ansvarstagande och omtänksamma lågstadielärare man kan tänka sig. Den ensamstående medelålders kvinnan som har stoppat in sina drömmar i ett skåp för att de verkade orimliga och tog för stor plats.
- Nora är ingen hjältinna på det traditionella sättet. Jag tror inte ens man kan kalla henne för antihjälte. Hon är bara en person. Och jag ville skriva om den personens inre liv, säger Claire Messud.
Den amerikanska författaren har precis anlänt till Sverige och verkar smått överväldigad över den respons som Kvinnan på övervåningen har mött i svensk press. Hon har fått veta att boken av en kritiker har kallats för "en framtida feministisk klassiker" och smakar lite försiktigt på begreppet.
- Det är inte en feministisk roman såtillvida att boken inte är ett manifest, den ger inga svar. Men i dess bredaste aspekt handlar den om hur det är att vara kvinna - så ja, den är feministisk.
Fasaden rämnar
Det är när Nora äntligen släpper ut sina känslor och drömmar ur garderoben som hennes omsorgsfullt putsade fasad rämnar. Mötet med familjen Shahid - den underbart bohemiska, konstnärliga, bildade och ja, lite exotiska familjen Shahid - utmynnar i en passionerad kärlekshistoria, åtminstone för Noras del. Det är bara det att gradantalet på Sirena och Skandar Shahids känslotermometer inte riktigt motsvarar hettan på hennes egen.
Framför allt amerikanska läsare har chockats av styrkan i Noras ilska över det svek hon upplever sig vara utsatt för. Varför är hon så arg, vilken rätt har hon att vara det?
- Ilska är inte en passande känsla, det är inte okej att vara arg. Jag tror att det är annorlunda i Europa, men i Nordamerika finns det en lustig, nästan moralisk förväntan på kvinnliga karaktärer och det är oftare kvinnliga läsare som tycker så än män. Det verkar nästan betraktas som ett svek att skriva om en arg, besviken eller misslyckad kvinna, säger Claire Messud.
Inre känsloliv
Samtidigt är det viktigt att påpeka att berättelsen är skriven från Noras högst subjektiva synfält. Hade familjen Shahid fått berätta om mötet med den trevliga lågstadielärarinnan skulle historien förmodligen ha sett helt annorlunda ut. Claire Messud är fascinerad över hur olika vi uppfattar saker - och hur mycket vi behåller för oss själva.
- I Tjechovs novell Damen med hunden finns det en sekvens där Gurov går med sitt barn till skolan och tänker att det är så märkligt att det som betyder allra mest för honom är något som ingen annan känner till. Så mycket i våra liv kommer aldrig upp till ytan, så mycket av det som betyder något för oss, det vi hoppas mest på, det vi är sorgsnast över, är osynligt även för dem som känner och älskar oss.
Osynlig i romanen Kvinnan på övervåningen finns Claire Messuds egen privata sorg inbäddad. Under arbetets gång dog båda hennes föräldrar, modern i den Parkinson-liknande sjukdomen Lewy kroppsdemens, där hjärna och kropp obönhörligt bryts ned.
- Från början tänkte jag att det här inte är en bok om sorg, men i själva verket är det nog precis vad det är. Alla upplevelser transponeras på något sätt in i det vi arbetar med och den här boken var både fruktansvärt svår att skriva och en sorts frälsning, säger Claire Messud.