Alla har de på något sätt sin hemmahörighet i Boden. Och som av varje salong får man förstås inte någon fördjupad bild av de enskilda konstnärskapen utan en glimt av vad Norrbottens professionella konstliv består av idag. Det kan jag tycka är synd.
För medan Havremagasinets tidigare återblickarna på vad Bodenskolans konstnärer varit intressanta och kanske även viktiga att ta del av - inte minst för att minnas hur kort konsthistorien är i Norrbotten och Sverige - blir nedslagen i nutiden för knapphändiga.
Inte heller vet jag om geografin är en tillräcklig intressant bas för en utställning av samtida konst. Inte minst då Boden av idag inte märks på något särskilt sätt i verken. Ja, det skulle i så fall vara Sundstedts utforskande av samhällets övervakning. Möjligen är det en kommentar till Boden som militärstad och en stor mottagare av människor på flykt.
Utställningen domineras av måleri, Eva Askers och P-O Holmströms skulptur och video avviker därför från regeln, men mellan sig är även de övriga konstnärerna olika. Förutom Sundsteds polemik med samtiden möter vi Erikssons landskap svävande i tiden, von Törne Haerns drömska arkaiska motiv på svart botten, debutanten Lövbrands färg och närmast nervöst lagda färgfält, och Lundgrens abstrakta stora bilder. Det ger faktiskt, utan att förta de rutinerade konstnärernas habila måleri och det roliga i att få möta ett nytt uttryck samt att upptäcka ett avslutat konstnärsskap, ändå en ganska matt bild av vad som pågår i länet Efter Bodenskolan.
Men möjligen skulle ett urval på andra grunder än geografi väcka en större nyfikenhet på samtidskonst i länet? Och om man utgår ifrån att Bodenskolan har haft den betydelse som framhållits i det offentliga samtalet de senaste decennierna, kan man faktiskt tänka sig att den sträcker sig bortom kommungränsen. Idag, jämfört med Boden på 1950-talet, är till exempel gruppen professionella konstnärer större och fler har utbildat sig på högre nivå. Och, men inte minst viktigt, har Havremagasinet som varandes Norrbottens största och tidiga lokala fönster öppet för en svensk och internationell konstscen, en särskilt möjlighet att förvalta för dagens konst från Norrbotten. Att släppa taget om det förflutnas mönster kan göra det lättare att ta den.