Skruvat i Happis

Konferensgästerna har blivit allt fler efter Ikea-boomen och den här dagen ombeds hundratals besökare att komma tillbaka ett par timmar senare. Det är Tornedalens nya gruvjätte och Haparandas arbetsförmedling som har kallat till information om rekrytering till tusentals nya jobb 2010-2012, men grovt underskattat intresset. Det blir dubbla föreställningar i skolans överfyllda aula. I den angränsande filmsalen börjar strax en så kallad performance om Ikea. Det är den norske musikern Amund Sjölie Sveen som uppträder med sin egen föreställning United States of Barents. Bortsett från några vanliga porslinstallrikar som rekvisita och ett inledande slagverksnummer i den högre skolan, artar sig framträdandet till en traditionell föreläsning. Det är en trovärdig beskrivning av den globala möbeljättens betydelse för hela regionen sedan 2006. Autentiska citat av Ingvar Kamprad jämförs med visionen för Barentsregionen och när Amund Sveen berättar hur Ikea lagt under sig hela området inklusive all olja i Ryssland och Nordnorge, har han omärkligt flyttat fram utvecklingen till 2012. Som duperad lyssnare köper jag allt - tills den i Göteborg klassiskt utbildade slagverkaren återvänder till de fem tallrikarna som symboliserar norsk, svensk, finsk, rysk och samisk kultur. Allt går i kras, men inget försvinner. Allt blir bara väldigt lika. Och den gränslösa konstformen fungerar utmärkt. På väg ut på torget i Haparanda undrar jag vad som är galet och vad som är verklighet inne på Svefi. Om råvarupriserna fortsätter att sjunka, kan performance-artisten få mer rätt än gruvjättens seriösa informatörer.

Skruvat i Happis

Det är kaos här, säger Sverigefinska folkhögskolans rektor Eivor Olofsson och ler lyckligt.