Skruvad analys

Kön är en social konstruktion säger denna teori med ett självförtroende som får marxism och andra läror om hur vi blir sociala varelser att framstå som mjäkiga halvmesyrer. I sina mest extatiska stunder påminner queer om en slags maxad marxism, men proletariatets frälsarroll har ersatts av queer livshållning och sexualitet. Och utanförskapet sägs garantera den analytiska överblicken. Biologin, könets nog så synliga uttryck, förminskas till teaterkuliss, en betydelselös formgivning av det sexuella, ingenting mer. Det är antingen djärvt eller oförnuftigt. Queer är teori, ideologi och aktivism. Som politisk rörelse prövades den i Sverige och gav 0,7 procent av rösterna. Mer kan den aldrig tänkas ge, queeraktivism blir oftast privat och teatral. Ideologiskt ligger den lika nära sekterismen som någonsin 68-vänsterns marxism-leninism. Men som dyrk, låsöppnare till allehanda slutna områden av mänskligt beteende tar den vissa poäng. Alltså framgångsrik i akademisk forskning men försedd med en terminologi som avskräcker värste teorislukaren. Ikonen Judith Butler fick en gång pris som sämsta skribent av en amerikansk tidskrift. Onekligen är människan en social varelse, onekligen finns normer för vårt beteende som är både hämmande och förtryckande. Allt detta påpekar queerteorin, liksom andra tänkare gjort förr. Det är starkt, men dess sekteristiska renhet och teoretiska krampaktighet har gjort den till en angelägenhet för de små sällskapen. Alla sanning är inte relativ, all värld är inte konstruktion. Och om queer en dag skulle bli norm - vad funnes då att revoltera mot?

Skruvad analys

Queerteorin tar det udda till utgångspunkt för att förstå världen. Själva ordet alltså, sprunget ur engelsk slang för homosexuell. Mycket långt från de högakademiska kretsar som blivit teorins främsta säte i dag.