Författaren, 3/2011
QWERTYUIOP! I tider där det är ett fasligt tjat om digitalisering och "sociala medier" (för vurmarna tycks det ibland kvitta vad de faktiskt innehåller) kan det vara balsamerande att vända sig till skrivmaskinernas knattrande, ljuvt mekaniska värld. Så sker i senaste numret av Författarförbundets tidskrift Författaren, där exempelvis Klas Östergren redogör - passionerat - för sitt förhållande till sin Facit Privat, med snart 50 år på nacken. I princip allt han har skrivit har tillkommit på den, och när han gör en överslagsräkning på antalet nedslag genom åren landar han på den svindlande summan ett 150 miljoner. Östergren menar att den stora fördelen ligger just i det mekaniska, även om det sliter på händer, armar, axlar, rygg och öron. För till slut gör det "direkt ont. Så ont att man av rena hälsoskäl undviker onödiga ord."
Vi får också följa med till Sveriges enda kvarvarande skrivmaskinsverkstad, Dahlboms kontorsmaskiner i Fruängen utanför Stockholm. Där demonstrerar ägarna, ett originellt brödrapar, skillnaden mellan en Halda-modell monterad i Sverige och en monterad i Polen. Samma märke och modell, precis samma delar, men med helt olika ljud. Det har att göra med vem som satt ihop dem, får man veta. Akustiken är viktig.
Kanske finns det fog för en viss besjälning av skrivmaskinerna, även om det nog vore att gå för långt att hävda att de har ett egenliv. Det hindrar förvisso inte skrivmaskinerna att tala, som de gör i David Cronenbergs filmatisering av William S. Burroughs roman Naked Lunch.
Boo Cassel berättar skrivmaskinens historia med start i 1860-talet, följer dess vindlande väg från accessoar för fint folk till arbetsredskap för ett proletariat av uselt betalda kontorsflickor vidare över till våra dagars laptops. Den som tror att skrivmaskinen är död behöver bara slänga en blick på datorns tangentbord där QWERTYUIOP-raden (med vars bokstäver man kan skriva TYPE WRITER, något som användes i reklamen när det begav sig) fortfarande finns kvar, trots att en mer ideal
bokstavssammansättning vore möjlig. Och på auktionerna finns en stigande konjunktur för välgjorda, gamla vintageskrivmaskiner. Själv har jag en vackert röd Olivetti Valentine med tillhörande plastkassett. Ett av de modernaste föremål jag äger.