I aulan på Sverigefinska folkhögskolan i Haparanda har än en gång människor från Barentsregionen samlats. I sina holkar är tolkarna redo. Det handlar om det samtida skrivandet och litteraturen. Särskilt för och av unga. Och som i någon mening kan omtalas i samband med ordet perifert.<br>Annette Kohkoinen och Tatiana Ström, projektledare på Sverigefinska folkhögskolan, berättar inledningsvis i raketfart om allt som skett de senaste tre åren under projektnamnet Unga skrivare i Barentsregionen.<br>Listan blir lång och innehåller bland annat konferenser om litteratur i flera av regionens städer, litteraturläger varje år, sprida deltagandet i den årliga tävlingen i handgjorda böcker i Murmansk till flera länder. Som alltid i de här sammanhangen är det många finansiärer, däribland EU och Norrbottens läns landsting, och samarbetspartners bakom. Lagom till festivalen, som pågår till 12 november, släpps också antologin Centriferi.<br> ? Det var efter fjolårets helgkurs Privjet. Ungdomarna som deltagit i litteraturlägren skriver så bra och med så hög kvalitet att vi kände: ?Vi vill ge ut en bok. Så att det blir på riktigt?, säger Annette Kohkoinen som kommer från Västerbottens länsbibliotek. I projektet har hon främst arbetat med de delar som vänt sig till ungdomar.<br>Ordet Centriferi är ett försök att vända på begreppen centrum och periferi.<br>Fyra olika språk<br>Att sätta centrum i periferin eller sätta ihop dem. Och de begreppen präglar också mycket av den inledande fredagens föredrag av bland andra författarna Katarina Kieri och Katja Timgren.<br>Men först reser sig halva aulan och medelåldern stiger drastiskt. En stor grupp ungdomar lämnar nämligen rummet. <br>Samtidigt som bibliotekarier, författare och pedagoger lyssnar och inspireras av varandra pågår en helgkurs i skrivande på folkhögskolan med namnet Typ, Privjet.<br>De deltagande ungdomarna kommer från hela regionen och skriver på fyra olika språk. För att läger och kurser ska gå att genomföra är tolkar förstås viktiga.<br> ? Det finns deltagare som kommer tillbaka flera gånger, så det måste ju fungera, säger Solja Krapu, författare från Sverige och skrivledare för andra gången. Själv talar hon både svenska och finska. Ungdomarna talar också engelska sinsemellan.<br>Nya ingångar<br>En anledning till att man gärna vill vara med flera gånger tror Solja Krapu kan bero på att skrivledarna på Barents litteraturläger byts ut. (Barents litteraturläger har funnits sedan 1993 och ingått i olika projekt.) Deltagarna får därför vara med om olika övningar och möta nya ingångar till skrivprocessen. Den finska författaren Marja Kyllönen, som har ledarerfarenhet från fem Barents litteraturläger, berättar till exempel om kollegan Mikael Niemis minutövningar. I Solja Krapus kurs ska man i dag arbeta med att ta fram personer i sina texter.<br> ? Det är annars lätt att det blir mycket poesi. Den är kort, säger hon.<br>En annan orsak till att man återvänder kan bero på att det inte är exakt samma deltagare varje gång.<br> ? Det som förenar ungdomarna på litteraturlägren är att de vill skriva och att de tror på det de gör, säger Marja Kyllönen. Under sitt föredrag i aulan lyfter hon även upp vikten av det kollektiva skrivandet som erbjuds på ett läger.<br>I antologin Centriferi är varje text publicerad på var och ett av de tre nordiska majoritetsspråken och på ryska. Av förklarliga skäl är de därför inte så många. Samlingen består av både poesi och kortare prosastycken, samt en kort presentation av skribenten. En snabb genomläsning visar att centrum för skribenterna lika gärna kan vara jaget som en upplevelse av ett geografiskt sådant. Periferin som något exotiskt eller främmande är däremot osynligt.<br><br>Fotnot: Litteraturfestivalen fortsätter under lördagen med bland annat en workshop i att göra handgjorda böcker.
