Kawa Zolfagary agerar med humor, men vill väcka en seriös debatt. Hans Facebook-sida Vita kränkta män har fått en stor publik och i bokform är den första upplagen snart slut.
Hittills är det komikerna och satirikerna, inte journalisterna, som fått beröm för att mest effektivt avtäcka den svenska rasismen. Debattören Kawa Zolfagary jämför med den amerikanske författaren Stetson Kennedy som på 1940-talet, genom infiltration, kunde bidra med detaljer om Ku Klux Klan till ett satiriskt radioprogram. När männen i vita kåpor framstod som löjliga i stället för enbart skrämmande ville folk inte längre vara med.
Men för egen del vill Kawa Zolfagary framför allt väcka debatt.
- Det påbörjades en diskussion efter Breiviks terrordåd om det var så att han hade funnit inspiration och stöd i kommentarsfält och liknande. Den diskussionen har dött ut nu och jag hoppas att det ska pratas mer om det.
Anslagstavla
Sedan oktober i fjol citerar han de knäppaste rasistiska och antifeministiska nätkommentarer och insändare han kan hitta. Såväl den populära Facebook-sidan som den nya boken blir en uppsamlingsplats likt anslagstavlan för arga lappar i tvättstugan. Som läsare både skrattar och gråter man. "Är det för många gubbar i politiken?" frågar en tidning. "Nej. Det finns tillräckligt med kvinnliga politiker. Jag tycker att det ska vara något fler män. Utan att vara chauvinistisk så känns det mer rätt i hjärtat", svarar Winifried, 55 år.
Med det är förstås på nätet, i kommentarsfält, på bloggar och sajter som det ocensurerade hatet kommer till uttryck mellan felstavningar och syftningsfel.
"Var tionde svensk kvinna borde ställa inför rätta och skjutas för landsförräderi! Sverige har troligen värdens mest vidriga och lands-, folk- och rasförädiska kvinnor. Svenska män är oskulder upp i 30-årsåldern medan ni knullar rasfrämlingar ...", och så vidare.
Kawa Zolfagary låter sorgsen på rösten.
- För att kunna skratta åt hemska saker måste man bedöva hjärtat lite, var det det någon som sade. Det blir lite så, man bedövar hjärtat och skrattar, så vaknar man till och ser att det är ju på allvar också, någonting måste förändras, säger han.
En röd tråd
I boken ser han en röd tråd på ett helt annat sätt än på Facebook-sidan. Det blir tydligt hur hatet drabbar vissa grupper. Själv har han också kollat upp vilka som skriver.
- Många är med i SD-grupper, det finns en väldigt tydlig koppling mellan Sverigedemokraterna och att skriva sådana här saker på nätet.
Facebook-sidan Vita kränkta män måste ständigt städas från hotfulla kommentarer. Trots att Kawa Zolfagary och hans medarbetare inte gör något annat än att ordagrant citera skribenterna själva väcker han ont blod.
- Uppenbarligen gillar de inte att de tvingas stå för vad de skriver.