Skräck på fullaste allvar

Frostbiten
Filmstaden
Regi: Anders Banke
Manus: Daniel Ojanlatva
Foto: Chris Maris
Musik: Anthony Lledo
Skådespelare: Petra Nielsen, Carl-Åke Eriksson, Grete Havnesköld, Emma T. Åberg, Jonas Karlström, Per Löfberg, Sara Arnia, med flera
FILM

Kultur och Nöje2006-02-24 06:30
ROLF NILSÉN
Nytt blod i baljan boys!<br>Filmen Frostbiten ska man inte göra misstaget att placera in i dokumentärgenren. Eller förresten: kanske det verkligen finns vampyrer i Kalix, på Manhemsskolan, lasarettet och på andra platser också?<br>Intill detta är utrett så ska man i alla fall unna sig att ha det riktigt roligt tillsammans med denna uppenbart vitala film, där regissören Anders Banke med hjälp av Daniel Ojanlatvas manus och ett antal pigga skådespelare ägnar sig åt att höja publikens blodtryck till lagom acceptabla nivåer.<br>Frostbiten är en avkopplande B-filmsskräckis av en klass betydligt över genomsnittet, där samtliga medverkande uppenbarligen har haft det väldigt roligt under inspelningen av densamma.<br>Specialeffekterna är stundtals riktigt bra, inlevelsen i konsten att tömma en kanin på blod matchar den som förekom i Farlig förbindelse när en sådan kokades och fullt så många dolska och dubbeltydiga blickar som regelbundet kastas kors och tvärs här ? det var det hur länge som helst som man kunde registrera. I vilken sorts film som helst.<br>Ingenstans i filmen sägs det att den utspelas i Kalix. Men det gör den, alltså. Det är vinter och blod gör sig bra mot snö. Och både snö och blod finns det gott om här, när läkaren Petra Nielsen kommer till det lilla samhället med vidhängande tonårsdotter (Grete Havnesköld, en gång herostratiskt ryktbar som Lotta på Bråkmakargatan) för att börja jobba på ortens lasarett.<br>Där händer det saker. Var så säkra på det. En patient befinner sig i långvarig koma. Korridorerna är tomma och kusliga och de flesta beter sig superskumt.<br>När det till sist står hur klart som helst att det handlar om blodsugande vampyrer så brakar det loss på allvar. Speciellt minnesvärt på ett ungdomsparty, som urartar till en veritabel blodsugarorgie (fritt fram här för diverse metaforiska paralleller av annat slag), samt när en högst övertygande transformation till vampyrstadiet äger rum.<br>Daniel Ojanlatvas manus är en direkt kärleksfull hyllning till vampyrfilmer i allmänhet och Anders Bankes regi pendlar snyggt mellan skämt och allvar. Ibland har skådespelarna det märkbart svårt att förhålla sig helt och hållet allvarliga, men de betraktar ändå sina uppgifter på ett tillbörligt distanserat sätt och respekterar blodets obönhörliga betydelse i det sammanhang (om man säger så) som de befinner sig i.<br>Petra Nielsen är speciellt bra i sin roll som allt mera misstänksam läkare och veteranen Carl-Åke Eriksson (som står för många av de dolska ögonkasten) samt ungdomarna Grete Havnesköld och Emma T. Åberg får även de med beröm godkänt.<br>Och det ska absolut och tveklöst påpekas att Frostbiten är en stökigt underhållande film och att någonting liknande den väl faktiskt aldrig har gjorts i Sverige. Åtminstone inte med en riktig budget, i alla fall.<br>När det gäller rysare så får man leta sig tillbaka ända till Benjamin Christensens svensk/danska Häxan, från 1922.<br>Och det var ju en stund sedan.<br>Så Frostbiten välkomnas, som ett originellt bidrag till den svenska filmfloran.<br>Behovet av en blodtransfusion inom svensk film har härmed genomförts.<br>Obevekligen.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!