I skolans biologiundervisning i äldre tider ingick att samla växter, torka dem och klistra upp dem med fakta om växtfamilj, fyndplats, datum för fynd och latinska namn. Man lärde sig genom att handgripligen göra ett så kallat herbarium. Fotografen Erik Holmstedt fann på vinden i kvarlåtenskapen efter sin far en sådan växtsamling från 1934. De nu torra, ytterst sköra, på gulnade pappersark omsorgsfullt redovisade växterna har under tidens lopp mist både färg som fägring och svartnat som gamla mumier. Dessa ark har Holmstedt lagt på ett ljusbord och fotograferat precis som de är. Papperets gula nästan pergamentliknande karaktär med tejpningar och blåstickigt ströljus runt kanterna ger associationer till fossil bevarade i bärnsten. I dessa stilleben har tiden stannat.
Holmstedt, som arbetar med en väldigt saklig fotografering, om än med en lyrisk ton, ägnar sig i sitt förhållningssätt till motiven inte åt allt för mycket värderande. Det överlämnar han åt betraktaren, men han pekar på att det finns en skönhet även i förgängligheten. Förutom att tanken på obeständighet ger djup och perspektiv åt tillvaron så finns det i Holmstedts bilder ett estetiskt tilltal som griper mig som utställningsbesökare. Vissnade blommor i stillebenform är inte något nytt för Holmstedt, det ämnet har han fotograferat tidigare. Bilder som får något av vanitasmotiv över sig blir skavande påminnelser om livets flyktighet.
Ordet refugium i utställningstiteln, med betydelsen tillflyktsort, är en referens och ett hommage i form av tre stora svartvita foton till den tjeckiske fotografen Jusef Sudek. En fotograf som världen upptäckte precis före hans död 1976. Han ägnade hela sitt liv åt fotografering av den här typen av stilla motiv. Plågad av nazistisk och sedan sovjetkommunistisk ockupation drog sig Sudek undan världens politiska kattrakande och plåtade det liv i trädgården som skymtade genom det immiga fönstret i hans ateljé på en bakgård i Prag.
Holmstedts tre bilder Hommage till Jusef Sudek I, II och III har mycket av det lyriska skimret man återfinner i Sudeks bilder, oaktat att de är fotade i Holmstedts egen trädgård på Rågångsvägen i Luleå. Samma trädgård får tjäna som motivkrets i den svit av bilder han kallat Movium plantarum I-XXXVI. Det är färgbilder av växtlighet som på olika sätt bearbetats i Photoshop. Genom solarisering, invertering och diverse skruvning i färgkanaler har bilderna förfrämligats till nya utsagor om vår flora. Det finns dock ett visst mått av förförelse i Photoshopfiltren, detta säger jag av egen erfarenhet, det är lätt hänt att enbart bedåra.
För att återknyta till Odal Holmstedts herbarium. Noteringar på vissa av herbariearken ger information om att växterna är plockade i Malmberget och Koskullskulle. Orter som i våra dagar på grund av gruvornas expansion är dömda åt förgängelse. Stillebena i Odal Holmstedts herbarium får i sonens presentation en dubbel betydelse. Stilleben heter på italienska natura morte, det vill säga död natur. Det tycks nu även gälla de gamla fyndplatserna.