Mellanaktsfikat var nybakat och välsmakande. Det var nog faktiskt på det viset att Olle Adolphson säkert hade skrivit en visa om onsdagskvällen i Siknäs hamn, om han inte hade befunnit sig i den himmel där allaredan trubadurerna Taube, Cornelis, Fred med flera redan har etablerat sig.
Men den musicerande trion Svante Lindqvist, fiol, Tommy Skotte, ståbas och Tommy Lakso, gitarr, hade Adolphson på repertoaren och när Lindqvist sjöng Här är det gott att leva - så var det just det.
Det är ungefärligen 10-15 gånger som Lindqvist, med sommarstuga i området, musicerar med olika konstellationer i hamnen.
Nu råkade det vara så att samtliga av grabbarna emanerade från Malmberget så det var ju som givet att det skulle handla en del om Malmbergets musiksällskap, om en svart (Svantes) och om en röd Puch Dakota (Tommy Laksos) samt om andra nostalgiska träffar.
För undertecknad var det en vit fläck på kartan som täcktes när vi kom fram till Siknäs. Men det var bland det allra trevligaste hittills under den här sommaren, att sitta där och lyssna till extremt skickligt gitarrspel, fioldito samt även ståbas-undersökningar - när Lindqvist transformerade sig till Stephane Grappelli och Lakso till Django Reinhardt eller när Lakso och Skotte så svindlande vackert och självklart enrollerade fram Djangos Nuages.
Tillsammans gjorde även de två sistnämnda en enormt smakfull version av Charlie Hadens Our Spanish Love Song, särskilt dedicerad till Tommy Skottes son, hans nyblivna chilenska fru och hennes familj; samtliga närvarande.
Och i mittgången höll Lindqvist Jr, den treårige Per, i gång en egen liten show medan pappa Svante musicerade på scenen.
En sommarkväll som lätt kvalade in i det behagligt förtrollande skimret.
Och vars soundtrack, när vi tvingades lämna evenemanget något i förtid, även innehöll ledmotivet I’ll Will Wait For You, ur Jacques Demy’s fina film Paraplyerna i Cherbourg, från 1963.
Livet är onekligen fint ibland.