Skön mix, skönt mingel

Gälla toner av Dror Feilers sax och bjällror skjuter genom luften i potatiskällaren. Han har precis dragit igång med sin 36 minuter långa videoprojektion Cantos de la columna vertebral (sånger från ryggraden). Projektionen handlar om sanning och vikten av vad man gör med den. Delvis inspelad i FARC:s gerillaläger i Colombia där olika soldater, kvinnor och män sjunger sånger om kampen mot regeringen, klasskillnader och drömmen att få tillbaka sitt vackra land. Näst på tur är sjukvinnobandet Vikta fåglar. De öppnar med skrivmaskinsknapper till Lena Lögner, deras hit, eller i alla fall låten som har mest lyssningar på myspace. De låter som en solig sommardag på 50-talet då vinden blåser tag i den rutiga köksgardinen. Sångerskan Isa Landelius har en gammeldags sätt att artikulera och betona orden, gammeldags på ett bra sätt. Som att hitta en fin klenod från mormors vind, från en svunnen tid. Bra låtar avlöser varandra, bandmedlemmar byter instrument och plats på scen. Sista låten efter publikens påtryckningar blir en cover som de kallar "tystnaden". Enjoy the silance på svenska med massa stämsång, vilken kul grej! Grymt. Jag blir glad av att höra Vikta Fåglar, de tillför verkligen något till Norrbottens musikscen, de fyller ett hål. Förhoppningsvis spräcker de bubblan och motbevisar fördomen om att tjejer som spelar musik antingen är Sahara Hotnights eller en singer/songwriter i mängden. Utanför potatiskällaren har föreningen ställt upp en provisorisk restaurang med pitabröd med linsröra, kaffe och morotskaka på menyn. Mellan varje framträdande uppstår ett spontant mingel, väldigt trevligt. Med inspiration från broadwaymusikalen Fiddeler on the roof upplyser
Damir Niksic med glimten
i ögat hur enkelt livet vore om han inte var en muslim i hans video if i wasn’t a muslim. Konstnären själv hävdar att det är lättare att få folk att förstå och börja reflektera över viktiga saker om man tar till lite sång och humor, vilket jag tror de allra flesta håller med om. Nästa musikaliska inslag är den akustiska elektropopkvartetten So.So (something other something open). Tekniska problem förföljer bandet spelningen igenom. Som sångaren och programmeraren i bandet sa "tekniken är som den där fantastiska vännen du aldrig kan lita på". Word. Bandet har ett drömskt svävande sound, de sjunger om moln och speldosor används flitigt. Stundtals blir det lite väl tråkigt. På slutet blir det mer fart och energi. Bandet borde satsa mer på låtar som dessa än på godnattmusik. Med ett sådant rikt program går det tyvärr inte att skriva om allt. Detta var ett axplock ur en alltigenom trevlig kväll. Ett hundratal människor, allt från hundar, juniorer till seniorer kom förbi under kvällen. Galleri syster gör ett jättebra jobb som ordnar en så pass blandad festival och ändå får
det att funka. Mer av detta tack.

Skön mix, skönt mingel

Med korvstroganoff och andan i halsen anländer Kuriren till Galleri Systers arrangemang Blandband.