Esben and the Witch, ett rätt dåligt gruppnamn, va? Är du över, säg, 30 år gammal och konsumerar ny musik lite sådär som folk gör mest har du antagligen inte hört talas om dem. De gjorde en skiva 2011 som hette Violet cries som jag glömde bort. Och det var synd, för den var jättebra. Eller var, den är fortfarande bra, bra musik är forever ju.
Jag var upptagen med att göra egen musik samt att lyssna på så mycket ålderstigen black metal jag bara kunde 2011. Jag hade ingen möjlighet att ta in alla nya sammanslutningar av 20-25-åringar från Brighton, Skellefteå och Canberra det året. Och det var ju själve fan. För ni ska veta att jag tar det här uppdraget som recensent på fullaste allvar. Jag tänker att man efter att läst en recension av någon man respekterar slänger sig över sin musikleverantör och lyssnar nogsamt på vad recensenten i fråga tipsar om. Så gör jag i alla fall, och det vore ju utplånande att inte tillskriva sig själv samma auktoritet. Och nog hade jag kunnat strunta i att lyssna de där 20-25 sista gångerna på, säg, Taakes bjoergvin från 1999 innan jag bestämde mig för att det kommer jag aldrig mer att göra. Och istället kollat upp Violet cries och tipsat om den. Men det gjorde jag alltså inte, och för det ber jag om ursäkt. Tar igen det nu istället. Lyssna på den! Lyssna även på den här, Wash the sins not only the face. Den är väldigt bra. Det skrivs om dem som vore det goth, och det vänder de sig mot. Det förstår jag. Goth är få ackord varav det första mer än gärna får vara E moll, dessutom är det desperat och teatraliskt. Det gothigaste som någonsin funnits är Sisters of mercys första skiva, First and last and always. Man hör på titeln att det är goth, det där mörka, definitiva, ödesmättade.
Esben and the witch har mer gemensamt med, tidiga Cocteau twins eller Siouxsie and the banshees när de befann sig mellan postpunken och det psykedeliska, perioden kring Kaledioscope och A kiss in the dreamhouse. Då kan man förstås invända att man borde lyssna på originalen istället. Men man kan också säga att man kan ge sig i kast med båda delarna. Både det gamla och det nya. Och gillar man nytt och relativt nytt, som exempelvis Bat for lashes, Austra eller Anna von Hausswolff så går man nog igång rätt bra på det här med. Lyssna!