För att upprätthålla traditionen måste den ständigt förändras. Den paradoxen bygger upp senaste numret av Provins. Om det norrländska ska delta i diskussionen kring identitet och vara måste det ställa andra frågor nu än då. Kanske är det ovetskapen om den nödvändiga föränderligheten som gör att så många ideella identitetsprojekt havererat, eller långsamt tynat bort. Provins har trotsat den nedgången och blivit vid liv genom en slags kalkylerad otrohet. Den som förblir trogen det historiska har nog bara döden som allierad tillslut, trohet kan bara sväras mot de levande. Det har Provins nuvarande ledning förstått och därför är varje nummer vitalt och läsvärt. Den teoretiska övningen bestås denna gång av litteraturvetaren Anders Johansson som felfritt tillämpar dekonstruktivism i artikeln Kritik och politik. När den kritiska rörelsen (likgiltigt vilken) uppnått sitt mål upphör som regel dess dynamiska potential, eller som en gammal marxist skulle uttrycka det: den förtryckte blir förtryckaren. En ständig revolution skulle Trotskij ha muttrat, den dekonstruerande får säga som Johansson, att det är oundvikligt att etablera en ny identitet i det kritiska projektet mot det gamla. En slags dubbelsyn är alltså nödvändig, utan att skela alltför mycket. Se det gamla, snegla på det nya och ha roligt mitt där emellan. Den största behållningen denna gång hade jag annars av novellerna och dikterna, bidrag från bland andra Ninni Holmqvist, Peter Lucas Erixon, Ann-Gerd Simu, Alfhild Agrell och Elvin Enqvist. De bägge sistnämnda tillhör arvet på antikvariatshyllorna, men har behållit sitt läsvärde. Detta, och så den fenomenala novellen av Birger Sjödin om gubben Holmander som för en tid gör bot och bättring på grund av en kattunges ömhet, innan allt återgår till det vanliga blåbrännvinets råa tröst. Otroligt välkomponerat, visserligen med två arketyper av väldigt tydligt slag mitt i, men inte desto mindre en enastående berättelse. Som hur lätt som helst skulle låta sig dekonstrueras, ungefär som en cykel. Likt förbannat hänger den ihop och försök ta en cykeltur på cykeldelar så lär ni er ett och annat om skillnaden mellan en cykel och Derrida.
