Skifs - alltid lika älskad

Personligen minns jag Björn Skifs som en av de första artisterna jag någonsin gillade. Hans billboardetta från 1974 Hooked on a feeling och Ted Gärdestads Klöver-snoa snurrade ofta i mamma och pappas skivspelare när jag dansade loss i vardagsrummet som liten sparvel. Sedan dess har han som alltid funnits med. Han har vunnit den svenska melodifestivalen två gånger (1978 med Det blir alltid värre framåt natten och 1981 med Fångad i en dröm) och man fick ledigt från skolan för att se hans långfilmer som Strul och Drömkåken. Trots att hans musik aldrig egentligen vänt sig till min generation så har det varit svårt, för att inte säga omöjligt att inte gilla honom. Om inte annat så för att han aldrig vänt kappan efter vinden. Han har egentligen aldrig nöjt sig med att "bara" vara artist. Nya saker hela tiden
-Det har alltid funnits folk som klagat på mig att jag slarvat bort min artistkarriär genom att hålla på med så mycket olika saker. Men jag ser det ju inte så och tycker tvärtom att jag har fått en karriär genom att hela tiden göra nya saker, det är väl därför som folk inte har tröttnat på mig trots att jag gjort det här sen 1966 (Björn debuterade det året med bandet Slam Creepers), säger Björn Skifs. Jag har alltid tänkt på Björn som en föregångare till dagens hippa musikelit i Sverige och Skandinavien. Ni vet. Numera ska alla göra allt. Driva sitt eget skivbolag, sälja sin egen merchandise, dokumentera sitt every move på Youtube, dagboksblogga och regissera sina egna videor. Att vara artist idag är också att vara entreprenör. Den kombinationen var inte alls speciellt vanlig på 1970- och 1980-talen när skivbranschen fortfarande blomstrade. Inga begränsningar
-För mig har det alltid handlat om att jag vill göra underhållning. Men jag tycker också att många av dagens unga i popsvängen begränsar sig lite väl mycket. Fast de gör en massa olika grejer samtidigt, på egen hand så finns det en rädsla för att vara breda. Man håller sig till sin "lilla" grej. Du verkar ha en avslappnad inställning till musik. Jag tänker bland annat på melodifestivalen 1978 då du inte bestämde dig för om du skulle sjunga på engelska eller svenska förrän ridån gick upp?
"Det är ju bara musik"
-Jag tycker inte att det är hela världen det man gör, det är ju bara musik. Man ska inte ta det så jäkla blodigt med melodifestivalen för allt är så upphaussat nuförtiden. Jag tycker det ska var kul att lira. Björn tänker vidare ett tag. -Fast det är klart att jag kan sitta här och säga att det inte är så blodigt eftersom jag ju haft en så lång och lyckad karriär men jag tycker verkligen så, man behöver inte använda armbågar och knep för att lyckas. Det måste finnas en lust i botten. Du har nobbat melodifestivalen nyligen, blir det någonsin en "comeback" där? -Det har nog hänt nästan varje år att jag fått frågan. Men nej, det är nog inget för mig numera. Jag tycker de yngre artisterna kan hålla på med det där. Numera är det mer en show och yta än vad det är en musiktävling så jag står nog fast vid det beslutet. Inga fler filmer - troligen
Blir det fler filmer från Björn Skifs? -Jag tror inte det heller. Fast jag blir glad av att jag ofta får frågan, det är smickrande. Jag drivs mycket av nyfikenhet och det var väl anledningen att jag en gång hoppade på det där med att göra film, och det var väl med viss framgång men ändå inget för mig kände jag. Ok, varför då? -Efter att ha fått göra tre filmer så kände jag att det var dags att lämna. Jag är inte skådis på det sättet och tycker inte alltid att det blev bra det jag gjorde, så jag tror inte det kommer fler filmer i framtiden. Nu gästar du Luleå med Face to Face, vad innehåller den showen? -Egentligen är konceptet det vanliga när jag är ute, det blir en påse blandat. Men inställningen är mer rockig numera och det är över med schlagergrejen jag gjorde förra året. Nu är det mer material från den nya plattan och så. Även om jag har en mogen publik så är det fortfarande en rock- och poppublik har jag märkt. De växte upp med artister som mig.