Skakar om sina trogna läsare

När ingen ser
Elizabeth George
Översättning: Ulla Danielsson
Prisma

Kultur och Nöje2005-12-13 06:30
ROLF NILSÉN
Återigen möter vi teamet lord Thomas Lynley och Barbara Havers, som George har låtit oss träffa i dussinet (med åren allt mera massiva) romaner allt sedan 1989.<br>Lord Lynley är kriminalinspektör och Havers är degraderad från kriminalassistent till konstapel, detta sedan hon tvingades skjuta skarpt mot en överordnad i en av de tidigare böckerna.<br>Havers har en tendens, för att inte säga förmåga, att bete sig olämpligt inför överordnade. Hon lyder sällan angivna order och går tjurigt sina egna vägar. Lynley har fullt sjå att rädda henne undan deras gemensamma överordnades vrede. Men hon är också en så intuitivt begåvad polis att detta mera än nog kompenserar hennes avoga beteende. Hittills, i alla fall.<br>Och precis som i Elizabeth Georges tidigare romaner så preciseras även här skildringen av samspelet (och även vänskapen) mellan Lynley och Havers som formellt befinner sig på åtskilliga mils klasskrankor mellan varandra, på ett helt fullödigt sätt.<br>Man vill helt enkelt inte skiljas från de här två, var och en på sitt sätt ensamma, människorna.<br>Lynley är dock åtminstone på ytan lycklig, även om hans relation till sin kuslige överordnade sir David Hillier är fortsatt friktionsfylld. Hans hustru, lady Helen, väntar deras första gemensamma barn. Det största problemet de tycks stå inför i den frågan är vilken sorts dopklänning som bägge deras släktingar kan tänkas acceptera.<br>Allt detta är dock bara de yttre relieferna i den här omfattande och kompakta berättelsen. Runt om i London mördas det unga tonårspojkar och det på ett ritualenligt sätt. Först kopplas inte morden samman med varandra, innan Metropolitan-polisen och med den Lynley, Havers och den nyutnämnde assistenten Winston Nkata (som den vämjelige Hillier på grund av Nkatas hudfärg försöker använda sig av i sitt eget diskutabla pr-syfte), blir inkopplad.<br>Samtidigt med de allt mera ödesbundna mordfallen börjar också en pedofilhärva att rullas upp. Existerar ett samband mellan dessa två utredningar? En rehabiliteringsskola för pojkar på olycksalig glid i samhället tycks vara den gemensamma nämnaren.<br>Elizabeth George ger sig oförtrutet ut på turné i olika delar av London och tar oss den här gången bland annat med till södra delen av Themsen och den nedslitna marknaden i Bermondsey samt till många andra platser därtill, som alla har det gemensamt att de knappast attraherar den allra mest strida turistströmmen till London.<br>Men det är ju ohjälpligt fascinerande att tillsammans med huvudpersonerna här få ströva omkring på förfallna gamla kyrkogårdar samt i andra ovanliga miljöer, likaväl som i det lyxiga Belgravia där Lynley med hustru bor.<br>Sedan är det omöjligt för mig att berätta varför, men det levereras också en djupt överraskande chock i intrigen här som kommer att skaka om de trogna läsarna av Georges böcker rejält.<br>Något mera kan jag tyvärr inte säga. Men det handlar om garanterat mycket tung läsning.<br>Dock förhåller det sig likafullt så här: Elizabeth George är en av de allra mest pålitliga och ambitiöst drivna deckarförfattarna som alls existerar. Det har hon bevisat gång på gång. Men aldrig med fullt lika stor träffbildssäkerhet som i denna När ingen ser.<br>Det är en bok som man med fullt förtroende behåller greppet om. Och som man med sorg i hjärtat lägger ifrån sig.<br>Det handlar i alla fall om en av årets allra mest oundvikliga och stilfullt välkonstruerade kriminalromaner. Hur säkert som helst ? en som alla med någon som helst känsla för genren bör glupa i sig.<br>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!