Skådespelerska i behov av en loge

Hon befinner sig på scenen i en och en halv timme. Oavbrutet. Hon är delaktig i manus, scenografi och mask också. Man känner sig alldeles präglad av La Anderzon när det hela är över. Och absolut inget fel i det. Kim Anderzon är den sortens självlysande skådespelerska som intill fulländningens precision förmår behärska en hel scen, alldeles ensam. Faktum är att hon är som allra mest till sin fördel just i solo-monologer eller duo-dialog sammanhang. Viva Vagina, som gick i åtta år sammanlagt på Mosebacke i Stockholm, ägde hon med all tänkbar självklarhet. I Diva kommer hon först inspringande i den lokal i Nolia City som är lika med spelplatsen (att kalla den för teaterlokal är att kalla den för ett artistnamn men - den fungerar) i uppgiften som ordningsvakt. Därefter byter hon om (bakom ett skynke) och förvandlas snabbt till den åldrade skådespelerskan Ulla. Och i samma ögonblick inleder hon en växelvis kommunikation med publiken, samtidigt som hon sakta och ångestfyllt plågosamt, går in den manliga miniroll som hon har i en uppsättning av Jeanne d’Arc. Rollen innehåller självbiografiskt splitter och Kim Anderzon registrerar/bjuder på - allt. In till den senast avslitna nervtråden. Regelbundet avbryter en inspelad röst; Krister Henriksson i rollen som hennes sadistiske make Henrik, och instruerar henne. Ulla blir bara allt mera paranoid och stirrig, samtidigt som hon både trånar efter och kräks åt att åter få komma ut på scenen. - Jag trivs inte någon annanstans än just här. Det är bara här jag vill vara. Endast här. Jag har inget socialt liv, konstaterar hon vid ett ett mycket naket tillfälle. Och det är ju upp till var och en att väga det självbiografiska i den repliken. Kommunicerandet med publiken innefattar bland annat diverse sensitivitetsövningar, där hon exempelvis lyckas få upp en kvartett ur den (som vanligt) av kvinnor dominerade publiken på golvet. För att massera varandra. I hastigheten blir även undertecknad en av hennes samtalspartners. Mycket roande samt hedrande. Men vi avbryter innan det hinner bli en arvodesfråga. Diva är en starkt närvarande monolog, om en bräcklig aktris i behov av inte minst en loge samt några ömkliga uns av mänsklig värme därtill. Ingen hade kunnat göra den mera rättvisa än den triumfatoriska Kim Anderzon.
Fotnot: Diva spelas även i Kalix i kväll samt på Norrbottensteatern i Luleå på söndag kväll.

Skådespelerska i behov av en loge

Det är inte mycket i den här föreställningen som Kim Anderzon inte är starkt inblandad i.