Sjunkande energi efter urladdning

Hotad Apa visade på lördagens spelning på Lillan att de är ett namn att räkna med på Luleås musikscen, konstaterar Norrbottens-Kurirens recensent Anna Hörnell.

Närmare och ärligare. Magnus Ekelund och Stålet bjöd på urladdning.

Närmare och ärligare. Magnus Ekelund och Stålet bjöd på urladdning.

Foto:

Kultur och Nöje2010-03-15 06:00
I tider av digitalisering och musiktillgänglighet är det inte ofta man stöter på ett band som saknar en Myspacesida, men Lokomotivet som öppnar lördagens spelning på Lillan är just ett sådant. Med Christoffer Wennberg och Björn Fahlander i spetsen levereras lovande gitarrpop på sant Håkan Hellström-manér, så kanske är det på tiden att man skaffar ett konto. Nästa band att ta plats på scen är Hotad apa, som återigen visar att de är ett namn att räkna med på Luleås musikscen. Man förnyar sig alltid, och även om fenomenala Duct tape fortfarande är det bästa de gjort kommer det nya materialet inte långt efter. Det är dessutom befriande att se kvinnliga frontfigurer som vågar ta plats, utan att för den skull bli en tröttsam tjejbandspastisch. Efterföljande Electric Cobras sticker ut med sin bredbenta rock i ett program som annars består av idel pop. Energin skruvas upp ordentligt, och på sina håll skymtas till och med antydningar till dans. Tyvärr blir energin inte bestående, för när kobrorna röjt klart dröjer det inte mindre än 40 minuter innan Magnus Ekelund och Stålet ens börjar stämma sina instrument. På Ekelunds Myspace proklameras "Magnus Ekelund är inte som du tror". Tyvärr är sanningen den motsatta. Han har droppat alter egot Elmo, men förutom språkbytet från engelska till svenska är det inte mycket som skiljer sig från Elmos storslagna Broder Daniel-melodier. Texterna känns närmare och snäppet ärligare, men det är fortfarande för lätt att genrebestämma för att jag ska köpa det fullt ut. När Mattias Alkberg stiger på har energin, trots att Ekelunds spelning bjöd på en ordentlig urladdning, sänkts ytterligare i publiken. Passande nog är Alkberg ensam med en gitarr, öppnar med R Kellys The world’s greatest och varvar sedan covers med smått och gott ur den egna repertoaren. "Kristen" sammanfattar sångaren själv stämningen, med huvuden mot axlar, trötta blickar och fullständig tystnad. Det känns lite bakvänt med en akustisk sistaakt, men efter fyra mer eller mindre slamriga band är det en ganska behaglig avslutning på kvällen.
Magnus Ekelund & Stålet, Mattias Alkberg m fl. Lillan Lördag 13 mars
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!