Sjukdom och vård är kultur
När Alfabeta presenterar amerikanska Karen Cushman första gången för den svenska publiken har de valt sitt behagliga lilla format: De där 13 x 18 böckerna ligger så skönt i handen; tjocka, löftesrika men ändå överskådliga.
<P>Omslaget till Matilda Ben är stilrent enkelt med brun bakgrund och en flicka klädd i kläder som andas medeltid. I de övre hörnen hänger en munk och en ängel.<BR>Jag blev omedelbart frestad. Och Alfabetas förpackning visar sig innehålla just en sådan berättelse som jag aldrig har kunnat motstå.<BR>Ovanligt<BR>Det är förr-i-tiden, bör vara tidig medel-tid och huvudpersonen Matilda är en föräldralös flicka på fjorton år. Fram till nu har hon haft det bra på ett gods i England hos en präst där föräldrarna tidigare arbetat. Fader Leufredus har utbildat henne men när han lämnar godset för London hamnar Matilda i stället hos vanligt folk, en riktig chock för den självupptagna, oreflekterande flickan. I Bengränd hos kot-knackerskan duger nämligen inte godsets bokkunskaper till mycket. Dessutom får hon snart äta upp sitt förakt för de obildade när helgonens kraft att bota och rädda visar sig kunna ifrågasättas. Och mycket motvilligt växer Matilda till en ödmjukare människa men blir under tiden samtidigt en minnesvärd bekantskap. Något rätt ovanligt för slukarböckerna som ofta jobbar med schabloner.<BR>Men Matilda Ben är nu inte någon slukarläsning i egentlig mening. Tempot är lite långsammare än vanligt, den plockar inte några riktigt enkla spänningspoäng och har dessutom ett ovanligt ärende. Karen Cushman, debutant vid 53-års ålder och med ytterligare tre böcker bakom sig, är intresserad av både historisk tid som medeltiden och av sjukvårdshistoria. I sina böcker vill hon dela med sig av kunskaperna. <BR>Sjukvårdshistoria<BR>I Matilda Ben rör vi oss därför i en av mänsklighetens många brytningstider där parallella tankesystem och praktiker konkurrerar om vad som ska betecknas som rätt. Karin Cushman har valt att berätta om konflikten mellan det kyrkliga avståndstagandet till medicin och kroppslighet och helarnas betydligt mer praktiska förhållande till sjukdom och bot. Därmed skildras också en konflikt mellan manlig och kvinnlig makt. I Matilda Benär det fortfarande tillåtet att vara kvinna och doktor, något som tagit århundraden att återerövra.<BR>Värt att tänka på<BR>Och trots att Matilda Ben kommer från en helt annan genre än idéhistorikern Karin Johannissons spännande och intressanta bok, Tecknen: läkaren och konsten att läsa kroppar (Norstedt, 2004), hamnar de sida vid sida med varandra i mitt huvud. Båda berättar, var och en på sitt sätt, om att sjukdom och vård inte enbart handlar om att definiera skada och läka på bästa sätt utan också är kultur och makt. Det är värt att tänka på när diagnoser liksom stafettläkare kommer och går och sjukskrivningstal blir ett samhällsproblem.<BR><BR></P>
Så jobbar vi med nyheter