Sjörövare på sjövilda äventyr

Ska/bör man anslå 150 minuter av sitt, säkerligen alltför korta, liv till att titta på och begrunda den fjärde installationen i filmserien Pirates of the Caribbean - denna gången försedd med undertiteln I främmande farvatten?

FLYKT MED FLYT. Kapten Jack Sparrow (Johnny Depp) flyr från kung George och hans trupper genom att hoppa från vagn till vagn. Medan de rullar ...

FLYKT MED FLYT. Kapten Jack Sparrow (Johnny Depp) flyr från kung George och hans trupper genom att hoppa från vagn till vagn. Medan de rullar ...

Foto: Peter Mountain

Kultur och Nöje2011-05-19 06:00

Tja, det är ju givetvis valfritt och helt upp till var och en men frågar någon, till äventyrs, mig så skulle jag nog besvara frågeställningen med ett diskret: tänk efter först och helst två gånger också.

För vid det här laget börjar töntfaktorn i den här filmserien; som i och för sig ständigt har legat latent på lur, att ta över allt mera, samtidigt som de ihärdigt förvirrande vattentrampningsövningarna börjar anta närmast oceaniskt frekventa proportioner.

Pirates of the Caribbean, som ursprungligen baserar sig på en äventyrsattraktion på Disney World, har hela tiden legat granne med buskisgenren med sina översvallande övernaturliga inslag och sina konstfullt kryckiga intriger (närmaste jämförelsen måste faktiskt bli med ett operalibretto). Och den här gången överskrids den gränsen. Ofta.

Den inledande filmen om piraten Jack Sparrow (då och framgent tappert gestaltad av Johnny Depp) var ju hyggligt och menlöst underhållande och så trodde man att det var bra med det och tog sig vidare genom det, säkerligen alltför korta, livet.

Men så kom det en uppföljare. Och så ytterligare en. Filmerna spelade ju in närmast obscena summor med pengar till Disney-koncernen och i det läget gick det ju verkligen inte för sig att låta Jack Sparrow och hans piratpolare vara i fred.

Så nu har vi dem då, på gott och ont och med en hel del inbyggt förutsägbara incitament, här igen. Hej & hå och en flaska med rom! Femton gastar på död mans kista!

Kärlekshistorien mellan de karaktärer som spelades av Keira Knightley och Orlando Bloom är över och därmed är de också utskrivna ur serien. In tar sig i stället den mera dunkelt dubiösa Angelica, spelad av Penélope Cruz, dotter till den spektakuläre sjörövarhövdingen Svartskägg (Ian McShane) och med ett gott öga till Jack Sparrow (som givetvis har detsamma gentemot henne).

Vi introduceras också för ett traggligt och tröstlöst sökande efter den famösa Ungdomens källa, som eftersträvades redan av spanjoren Ponce de Leon, och det är ju onekligen ett kul inslag att filmen ägnar sig åt diverse mytologiska undersökningar (också).

I samband med detta levereras filmens roligaste replik, när den med sitt ansikte som överkört av en stadsjeep försedde Keith Richards dyker upp, som Jack Sparrows svårt fårade pirat-pappa, och på frågan om han varit vid Ungdomens källa med tankfull lakonism replikerar:

- Skulle du tro att någon med det här ansiktet har varit där?

Men 150 minuter är åtminstone 75 minuter för många. Även om man knappast drabbas av några vare sig själsliga eller kroppsliga skavsår, så börjar man ändå lite nervöst scanna av biolokalen efter utgångsskylten.

Fast var fullständigt helt övertygade om att forts följer. Slutscenen lämnar vidöppet för detta och Disney-koncernen har också låtit meddela att just så ska det också bli.

Om vi ska betrakta detta som ett löfte eller ett hot låter vi, försiktigtvis, än så länge vara osagt.

Film

Pirates of the Caribbean: I främmande farvatten

Regi: Rob Marshall

I rollerna: Johnny Depp, Penélope Cruz, Ian McShane, Geoffrey Rush, Keith Richards, med flera

Filmstaden

Betyg: 2

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!