Själva året

Det var ett år av litterära debatter. Eller? Hur många minns egentligen? De stora utfallen, de verkligt avgörande avslöjandena om hur allt egentligen förhåller sig. Ett kom från Johan Lundberg, nykonservativ och allmänbildad. I Expressen skrev han, om den unga lyrikens likgiltighet: "Att publiken sviker den unga seriösa litteraturen är naturligt. Vem vill läsa dikter som inte tar några intellektuella eller konstnärliga risker? Vem vill köpa böcker som inte har något mer substantiellt att säga om vår värld än att den är komplicerad att förstå sig på? Och vem vill sätta sin tillit till författare som bygger sin självbild på att de företräder marginaliserade grupper, när de i själva verket etablerat sig som en intolerant maktbas i den litterära offentligheten?" Jo, något låg i detta, den där fånigheten hos kulturens små celler, de som knaprar litteratur eller politisk oskuld eller vad helst hjärtstyrkande. Interntramsiga. Men maktcentrum som styr? Då känner man sekten dåligt och kan inte skilja på dess självuppskattning och dess offentliga betydelse. Sektens renhet skyr offentlighet. Maja Lundgren förstås, troligen minns något fler hennes avsky för svensk kulturcamorra. Något fanns i detta även, tron att den intellektuella världens män är ädlare eftersom de är mer belästa är en missuppfattning. Men camorra? Och oväsendet? Och så Lundgrens val av vapen, som vore litterära lönnmord alternativet. Ytterligare någon påpekade att deckarförfattare skriver som Nicke Lilltroll pratar. Även detta blev debatt, något mindre allmängiltig dock. Nicke Lilltroll var åtminstone rolig. Stora debatter är inte önskvärt i vår tid. Högkonjunktur och eftertanke hör inte ihop. Istället tycks allt gå isär. Ung litteratur som kurar i myshörnen, gammal konservatism stänger dörren, deckarsladder som tjänar pengar. Och över alltihopa tornar miljöns apokalyptiska ryttare upp sig. Vem bryr sig då om litterära debatter? Om några debatter alls? Efter oss syndafloden.

Själva året

Vem bryr sig om litterära debatter? undrar stillsamt Jan-Olov Nyström om året som gått.