Sinnessjukt vackert med Järvinen

Ena sekunden tror jag att Anna Järvinen ska spricka av all energi och spelglädje när hon sträcker ut armarna och tar i för allt vad hon är värd, och i nästa är hon ett bräckligt litet barn som skulle kunna gå sönder när som helst.
Hon har en ärlighet och en närhet jag upplevt med få andra liveakter. Laleh är den som finns närmast till hands som referens, ändå utan att träffa riktigt rätt. Inga maffiga scenkläder, ingen ofelbar Idolröst, inget storhetsvansinne. Bara Anna.
Det är sinnessjukt vackert och just en sån stund som gör det värt att strunta i storband som Mando Diao eller Caesars för att hänga vid Äpplet-scenen och se band man aldrig hört. Hur pretto det än låter så känns det befriande på något vis – Anna Järvinen är en artist som är så operfekt att det blir motsatsen.