Shooter

"Det här är påkostad action som äger rum i inte alltför förutsägbara miljöer", skriver Norrbottens-Kurirens Rolf Nilsen och ger filmen Shooter tre kurirhästar.

Kultur och Nöje2007-04-26 06:00
<P><STRONG>Shooter<BR></STRONG>Filmstaden<BR><STRONG>Regi:</STRONG>  Antoine Fuqua<BR><STRONG>Manus:</STRONG>  Jonathan Lemkin ? efter Stephen Hunters roman<BR><STRONG>Foto:</STRONG>  Peter Menzies Jr<BR><STRONG>Musik: </STRONG> Mark Mancino<BR><STRONG>I rollerna:</STRONG>  Mark Wahlberg, Michael Pená, Danny Glover, Kate Mara, Elias Koteas, Rhona Mitra, Ned Beatty, Levon Helm, Jonathan Walker, Justin Lewis, Rade Serbedzija, Alan C. Peterson, med flera</P>
<P>Det skjuts väldigt mycket för att döda i USA.<BR>Som sagt: väldigt mycket.<BR>Och man kan ramla in i en hel del funderingar inför nödvändigheten att lansera en film som Shooter, i det närmaste synkront med den senaste skolskjutningen i USA; den i Virginia där 32 stycken elever och lärare blev nedmejade av en ensam galning.<BR>Fast det är ju också sant: mot ensamma galningar går det knappast att gardera sig. Och vill man skaffa sig vapen för att systematiskt skjuta ihjäl folk, så gör man nog det oavsett en film som Shooter  (på 1960-talet varnades det för att man kunde bli vapenpsykopat om man tillbringade alltför mycket tid framför TV-serien Bröderna Cartwright; man kan absolut säga att toleransnivån har utökats en hel del sedan den tiden).<BR>Shooter kan också i någon mån jämföras med Rambo. Men Mark Wahlberg har långt ifrån en så uttryckslöst Fantomen-tom blick som Sly Stallone hade, i rollen som den psykiskt skadade krigsveteranen John Rambo.<BR>Men Shooter har vissa likheter med den allra första Rambo-filmen, den som hette First Blood och byggde på en roman av David Morrell och som i sanningens namn var rätt habil och hade en del att kommentera om vad som händer med män i krig.<BR>Regissören Antoine Fuqua (han stod för Training Day med Denzel Washington och den var ju inte så särskilt miserabel alls) har här använt sig av en roman av Stephen Hunter som underlag för sin bastant spännande och inte alls så särskilt högernojiga (snarare tvärtom, faktiskt) film.<BR>I centrum av handlingen befinner sig den extremt pricksäkre krypskytten Bob Lee Swagger (Mark Wahlberg), som har dragit sig tillbaka till ensamheten (enda kompisen är hunden Sam, som har lärt sig att öppna kylskåsdörren och hämta öl till husse) långt inne i Wyomings skogar, sedan han lämnades att dö på uppdrag i fiendeland och hans närmaste kompis verkligen dog.<BR>FBI kontaktar honom för ett uppdrag som handlar om att presidenten ska skjutas ? och är Bob Lee Swagger beredd att försöka avvärja detta? Det är han. Efter lagom klädsam betänketid. <BR>Men (som det orubbligen alltid är i filmer av den här typen) det är förstås en konspiration på gång. Bob Lee Swagger pekas ut som gärningsman och han tvingas ut på flykt. Men när han väl, i gammal god marinkårs- och ensamvarg-stil, har själv sytt ihop sin sargade kropp och snott ihop en lagom mängd napalm av sånt som han har införskaffat på den amerikanska motsvarigheten till Statoil, så är han beslutsamt beredd att gå till botten med vad nu det än är frågan om.<BR>Då ligger korrumperade senatorer och hemliga underrättelseorganisationer (så hemliga att de nästan inte känner till sig själva) mycket löst till. Då handlar det om extremt pricksäkert krypskytte. Exakt hela tiden.<BR>Det här är påkostad action som äger rum i inte alltför förutsägbara miljöer. Det är genomgående dovt; präglad av en sund skepticism mot de flesta politiker, vilka schatteringar de än har, och acceptabelt välspelat av både Wahlberg (som ju var hur bra som helst och med tydlig Boston-accent dessutom nyligen, i The Departed), Pená, Glover (som en skrupelfritt superskum överste) och Kate Mara.<BR>Dessutom är jag personligen hur glad som helst att återigen ha fått se gamle fine Ned Beatty (?Squeal Like a Pig!? i John Boormans redneck-dramaklassiker Den sista färden, den luttrade Baltimore-snuten Bolander i TV-snutserie-triumfen Uppdrag mord samt massor av annat) i farten, som en genomkorrupt senator.<BR>Samt även cirka tio minuter med en av mina personliga hjältar ? Levon Helm, en gång legendarisk sångare och trummis i världens bästa grupp någonsin, The Band, och numera fullständigt karismatisk i de biroller han alltför sällan tar sig an.<BR>Här gör han en strävsam auktoritet på allt vad vapen heter, som Bob Lee Swagger åker långt ut i skogen till hans stuga för att konsultera.<BR>Det är på grund av omständigheter som dessa som man köper en film. <BR>Och det är bland annat därför som Shooter också håller.</P>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!