Men framför allt handlar det om egna filmer, kortfilmer, så kallade "Fillers", det vill säga en filmform som kvalar in någonstans mellan den allt som oftast halv- till en timmes långa kortfilmen, men som är längre än "enminutsfilm", som väl vanligen förknippas med konstfilm och nollbudget. Filmen som Martin som bäst håller på att slutföra heter Times New Romance. Man kan kalla den en kondenserad rom-com och den är lite drygt sex minuter lång. Som bakgrund i öppningsscenen ser man en filmaffisch från Paul Thomas Andersons Punch Drunk Love.
- Det är en ytterst medveten referens. Den är ju precis som min film en annorlunda bagatell, säger Martin.
Lägre grad av ångest
Anton Raukola spelar huvudrollen som en man med film- och författarambitioner; en man med en dröm som inte riktigt går att beskriva, utan måste ses. Anton är för den kulturintresserade mest känd som teaterskådis med roller på både Norrbottensteatern och Lule Stass. För gemene man är han dock en av de medverkande i en viss ölreklam.
- Jag tackade nej till att vara med i uppföljare när folk frågade om en öl i tvättstugan. Jag ville inte bli Ica-Stig.
- Film har ju större genomslagskraft på det viset. Man har lägre krav på film än på teater. Eller om det är högre. Ser man en pjäs så är man införstådd med att vad som helst kan hända, det kan vara bra eller dåligt, man kan plötsligt, som åskådare, bli indragen i det som sker på scenen. Nästan alltid är det i alla fall en upplevelse man bär med sig på ett helt annat sätt än om man går på bio eller sätter sig framför tv:n i en timme eller två. Då blir man antingen underhållen eller så slår man av. Jag talar förstås väldigt generaliserande nu.
- Filmandet innebär en betydligt lägre grad av konstnärlig ångest, säger Anton. Men förberedelserna och rollarbetet är desamma. Den stora skillnaden består i tid. En pjäs repeterar man ganska länge, och sedan gör man kanske 100 föreställningar där allt kan bli, och blir, lite bättre hela tiden . Men man har också 100 gånger på sig att göra fel, och det är ju en väldig press. Det går inte att säga vilket som är roligast, film eller teater.
- Du får säga teater, skämtar Martin.
Hängivenhet
- På den här filmen hade vi tre inspelningsdagar i juni, men jag skrev den redan i december, säger Martin.
Martin ser sig i första hand som författare och
regissör.
- Men när man är ett litet bolag som vårt så får man göra lite allt möjligt, fixa pengar, klippa filmen och koka kaffe. Men jag vill nog inte jobba som producent.
En viktig person för Martin och Blåfilm - och även andra unga filmare i Luleå - är Stefan Hencz, tidigare lärare på (numera sorgligt nog nedlagda) filmgymnasiet. Han driver ett företag som huvudsakligen ägnar sig åt att hyra ut filmutrustning till olika produktioner. Han upplåter en del av sina lokaler till lilla Blåfilm, utan kostnad.
- Ja, Stefan tyckte vi skulle fortsätta med film efter gymnasiet. Och på den vägen är det.
- Filmgymnasiet har så gott rykte bland skådisar, att många som gått Teaterhögskolan eller jobbar på teatern ställt upp gratis i deras produktioner, för att träna upp sin kameravana, säger Anton. Under en långfilmsinspelning för något år sedan filmade de utomhus i -20 grader utanför ordinarie skoltid, och dessutom sov man över på inspelningsplatsen. Det är ovanligt med sådan hängivenhet. Man jobbar gärna billigt eller gratis med folk som har den viljan att göra något.
Times New Romance ska vara klar i början av september då den ska medverka i festivalen Ung film i Luleå. Ung film fungerar även som uttagning till Novemberfestivalen, i Trollhättan, en rikstäckande festival för unga filmskapare och en inkörsport till såväl tv som större festivaler utomlands.
Idéer och framtidsplaner
- Jag planerar att göra en kortfilmspilot, som förhoppningsvis blir en långfilm om någon finansiär är intresserad, en filmatisering av Jimmy Backmans roman City Boy Blues. Dessutom har jag en tanke på att spela in naturalistiska kortfilmer i icke-naturalistiska miljöer. Till exempel vill jag bygga upp en strand inomhus med hjälp av ljud och atmosfär snarare än med sand och parasoller.
Och i nuläget handlar det mer om att färdigställa Times New Romance, och en reklamfilm och några musikvideor. Men idéer och planer är det gott om. Precis som det ska vara om man är kulturarbetare.