Sex i bilder - ett säljande koncept

Aldrig tidigare har vi bombarderats med sexuella budskap genom bilder i samma mängd som idag. Delvis beror det på att vi inte är lika kritiska mot bilder som mot texter. Det skulle vara omöjligt att sälja en rakhyvel genom att tala om att "köper du den här kommer du snart att få springa över en sommaräng med en trånande fotomodell". Viljan att spela på sexuella begär, i kommersiella bilder, lever i ömsesidig symbios med viljan att sälja. Anja Hirdman har hittat ett intressant och förvånande lite utforskat ämne. Hon studerar hur mediala och pornografiska bilder av manlighet och kvinnlighet ser ut och hur dessa påverkar ungdomars självframställning. Nätet har beskrivits som en demokratisk plats där möjligheter fördelas på ett nytt och mer jämlikt sätt. Men det är en sanning som tål att diskuteras. Explosionen av pornografiska sajter främjar knappast någon jämlikhet mellan könen. Snarare blir följden en gammaldags och stereotyp uppdelning. Mannen är det kvinnan inte är. Framställningen av manlighet-kvinnlighet i hårdpornografi är inte direkt nyanserad eller realistisk. Han är kontrollerad medan hon åmar sig, och strör komplimanger över honom. Mjukpornografin är mer outtalad i sina budskap men innehåller ungefär samma sak. Signalen är, som Hirdman konstaterar, oskuldsfull tillgänglighet och kravlöshet, kombinerad med sexuell utmaning. Hon ska behaga, han ska bedöma, ta för sig och gå vidare. Bilden av kvinnan skapar indirekt också ett ideal för hur mannen ska vara - kontrollerad, oberoende och styrande. Hirdman upprepar sina huvudbudskap en del. Sambanden sätts i ett allt vidare historiskt och kontextuellt perspektiv, den som vill säga emot får allt svårare att hitta argument. Hirdmans analys är mestadels skarp och tydlig. Hennes förmåga att finna överensstämmelser mellan de pornografiska gestaltningarna av manlighet, kvinnlighet och den som finns på sajten Snyggast övertygar. Det här är en sajt där unga tjejer och killar söker kontakt med varandra och visar upp sig inför varandra. Det finns också möjligheter att komma med på en "10-i-topplista". Tjejerna visar här upp sig och sin kropp i ungefär samma poser som inom mjukpornografin. Bilderna kombineras med uppmaningar som att "rösta snällt". Killarnas bilder innehåller ytterst sällan några anspelningar på kroppslig sexualitet. Bara ansikte och axlar syns. Än mindre innehåller de några uppmaningar om att rösta snällt. Liksom i pornografiska sajterna måste killen vara oberoende. Intressant är Hirdmans diskussion om hur det kvinnliga idealet faktiskt också stämplas in genom tidningar som vänder sig till unga kvinnor. De så kallade grabbmagasinen Moore och Slitz innehåller bilder på halvnakna tjejer. Tjejtidningarna däremot, innehåller inga bilder på lättklädda killar. Det är tjejer som visas upp även här. Läsaren får lära sig vad som är "rätt" och "fel", både när det gäller hur man ska klä sig och hur man ska se ut. Idealet stämplas alltså in från två håll. Att bilder talar till känslorna, medan texter talar till intellektet är en förenkling. Men det är uppenbart att vi behöver bli mer kritiska till, och medvetna om, budskapet i kommersiella bilder. Kanske håller vi idag på att få en kultur som blir allt mer snar att uppdela, kategorisera och rent av döma ut. Dokusåpor, makeoverprogram och olika TV-tävlingar tyder på det. Kanske pågår en utveckling även bortom kamerornas ljuspelare, som inte ligger i linje med den ökande tolerans och jämlikhet många tycker sig se.