Eftersom titeln Min kamp så att säga redan var upptagen (av en ondskefullt maktgalen österrikare som störtade världen i ofred anno 1939 och låg bakom Förintelsen och miljoner människors död) så bestämde sig den norske författaren Karl Ove Knausgård för att ta tillbaka den.
Det blev titeln på hans första självbiografiska bok, av sammanlagt sex (han arbetar för närvarande på den sista; enbart den första finns ännu så länge på svenska). Sex böcker om sammanlagt tretusen sidor. En smärre skandalsuccé i hemlandet Norge. Men en stor försäljningssuccé - omkring 200.000 har köpt och läst. Och därefter har översättningarna världen över droppat tätt.
Under den isblåsigt kalla tisdagskvällen i mars kom så Karl Ove Knausgård till Luleå och Kulturens hus Lilla sal, där ett auditorium bestående av till 99,99 procent kulturintreserade kvinnor förväntansfullt hade infunnit sig.
Det blev ett mycket intressant samtal mellan honom och Kerstin Wixe, där själva bevekelsegrunderna till den självbiografiska sviten bland annat berördes och författaren Knausgård exempelvis avslöjade att han i inledningen av projektet osäkert, inför sig själv, hade undrat:
- Kan det verkligen finnas några som är intresserade av att läsa om mitt liv?
Men uppenbarligen fanns det ju det.
Knausgård satt i Malmö, hade tråkigt, skrev. I Min kamp handlar det mycket om hur han gråter. Och städar.
Och om hans far. Hans brutalitetet, hans ihärdiga alkoholism, hans död.
Knausgård senior var en oförsonlig man och de känslor som Karl Ove uppfylldes av när han, med brodern Yngve, stod vid hans döda kropp var skräck ("för att han skulle vakna"), sorg samt lättnad.
- Jag tänker så lite som möjligt när jag skriver. Jag läser ALDRIG om mig själv. Och jag har ett visuellt minne, det hjälper till.
Varefter Kerstin Wixe, insiktsfullt, yttrade det följande:
- Jag tror faktiskt att jag förstår vad du menar.
Karl Ove Knausgård såg för övrigt i väldigt liten omfattning ut som man eventuellt föreställer sig att en traditionell författare gör.
Mc-boots, axellångt hår, stora händer.
Som en arbetare. En ordbehandlare.
En bästsäljande sådan. Som härnäst ämnar återgå till fiktionsskrivandet.
- Jag lär vara färdig för gott med det självbiografiska.