Resultatet har blivit en faktaspäckad skrift på drygt 300 sidor, mycket läsvärd och kanske framförallt sevärd. Boken är en njutning för ögat, illustrerad med mängder av fantastiska foton, både i färg och svartvitt. Bilderna höjer inte bara det estetiska värdet utan ger också mycken kunskap om kommunikationsmedel allt ifrån hästdragna slädar och gamla sparkstöttningar till flygplan, telefoner och radioapparater.
I Mattias Libecks redogörelse för broarna i Norrbotten framstår hans egna foton som nödvändiga komplement till de tekniska beskrivningarna. Gamla broar kan vara väl värda ett besök, som till exempel den vackra 100-åriga stenvalvbron vid Idivuoma eller träbron över Lillpiteälven vid Ånäset.
Maurits Nyström står för bokens längsta och mest ambitiösa uppsats, Transporter och kommunikation i Norrbotten – från naturahushåll till industrialisering, illustrerad med många förnämliga foton av Pär Domeij. Nyström skriver om vägbyggen i gamla tider, om den viktiga kustlandsvägen, Norrstigen, och om hur bruksrörelsen ledde till att man måste bygga vägar mellan Lapplands malmfält och Lulebygden redan vid mitten av 1700-talet. Också vattenvägarnas utveckling behandlas liksom det revolutionerande järnvägsbyggandet i slutet av 1800-talet. Nyström skildrar också informationsförmedlingens historia, hur posten, telegrafen, telefonen och tidningarna bidrog till att minska avstånden mellan Norrbotten och omvärlden.
Staffan Hansson citerar i sitt mycket läsvärda bidrag om järnvägsbyggandet en representant för bönderna vid 1853–1854 års riksdag som ifrågasatte planeringen av Norra stambanan: ”Norrland kunde väl aldrig tänka att få något godt af järnvägarna”. Hansson anknyter detta yttrande till dagens diskussion om Norrbotniabanan och menar att denna parallell väcker tankar om ”ovilja att tänka i termer av möjlighetsskapande satsningar”. Norra Stambanan visade sig snabbt bli lönsam både för Norrland och hela nationen.
Hur många gånger har man inte passerat Jävre turiststation? Jag har lyckats åka förbi i snart 50 år utan att stanna, men efter att ha läst Jennie Sjöholms artikel om den märkliga byggnaden, kommer jag att bekanta mig med detta byggnadsminne och se den 60-talsutställning som visas där. Inte minst Daryoush Tahmasebis läckra foton lockar till ett besök.
Låt mig till sist kommentera ett par kortare uppsatser ur denna generösa och innehållsrika bok. Per Moritz behandlar brevskrivandets historia, och visar hur brevkulturen blomstrade en kort tid i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. I dag skrivs få brev för hand, mobiltelefonen och datorn är snabbare och effektivare. Ingen har heller tid att skriva långsamt och med eftertanke, och man kan undra över denna ”utveckling”. ”Var rädd om dina ärvda släktbrev” uppmanar Moritz, de är viktiga dokument och kunskapskällor.
Björn Arvidsson berättar om cykelstigar, ett för mig okänt men uppenbarligen viktigt kommunikationsnät, som byggdes ut åren 1920-1950 till gagn för glesbygdens invånare. Arvidssons uppsats har skönlitterära kvaliteter och hans vitala metaforrika språk känns uppfriskande bland alla präktiga och korrekta utredande framställningar.
Du som är intresserad av Norrbottens historia och av länets utveckling kommer att ha mycken glädje av den här boken.