Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.
ÄNTLIGEN är det HÖST igen!<br>Eller i alla fall nästan. Snart. Inte så väldigt långt borta.<br>En årstid som jag (också) tycker om. Den har helt enkelt sina möjligheter som bör tagas tillvara. Även om man nu inte behöver gå till några sådana extrema ytterligheter som bärplockning eller annat uppenbart energikrävande.<br>Hur mycket jag än har varit med och plockat bär, så har det liksom aldrig blivit något mera än på sin höjd en någorlunda täckning av bärhinkens botten.<br>Och det kommer man ju inte så värst långt mot en syltburk med. Om man säger så.<br>Förresten har jag en hel jordkällare full med syltburkar. Lingon, hjortron, hallon, blåbär. Det känns som om det räcker för resten av livet.<br>Men en blåbärspaj sitter ju förstås alltid fint. Förärades en sådan nyligen av en av grannarna. Hon hade gjort den just som den ska göras och redan när jag tog första tuggan så utvecklades det en klar nostalgivarning: JUST SÅ HÄR ska en blåbärspaj smaka!<br>NOSTALGIN ANFALLER OCKSÅ hårt när jag ägnar mig åt läsandet av den första boken från Svenskt Seriearkiv, Svensk Seriehistoria där huvudtemat är serietidningarnas framväxt (Seriefrämjandet).<br>Thomas Storn har fungerat som bokens redaktör och när man slår upp volymen möts man av serietidningshistoria av den allra mest entusiasmerande och lässmittande sorten.<br>Diskussioner är bortprioriterade till förmån för berättelser<br>Det tycker jag är helt rätt. Det gäller också att snabba på nu så man hinner intervjua dem som var med på 1940- och 50-talet och hade ansvar för den serietidningsverksamhet som förekom då. Snart är de ? ohjälpligen ? borta för alltid.<br>Alltså kan man glädja sig här åt Claes Reimerthis offensivt omfattande intervju med veterantecknaren Göte Göransson, som bland annat kom fram med serien Texas Jim som publicerades i Fantomen. Göransson besökte också i början av 1950-talet Amerika och reste energiskt kors och tvärs över kontinenten, bland annat för att lära sig mera om indianer och amerikansk historia.<br>Och på grund av sin vinnande personlighet kom han på ett naturligt sätt i kontakt med människor och fick även bo hos dem. Gratis. Han betalade för sig med sina teckningar.<br>Göte Göransson gjorde bland annat en hel del omslag till tidningen Illustrerade Klassiker, som jag fascinerades djupt av när jag var liten och som för mig ? liksom för så många andra ? fungerade som något av en inkörsport till böckernas värld.<br>Jag har fortfarande kvar en, nästan intakt, komplett samling av Illustrerade Klassiker. Liksom buntar av andra gamla serietidningar som Seriemagasinet (där serien om reportern Steve Roper indirekt inspirerade mig att bli journalist; det var ju tur att jag inte ville bli lastbilschaffis som hans kortsnaggade och med en fimp ständigt fastnitad i mungipan sidekick Mike Nomad ? han som alltför ofta brukade bli nerklubbad med en rörtång) och så Kalle Anka, förstås!<br>DE SENARE INTE sällan med de serier som tecknades av geniet Carl Barks. Fast om honom visste man ju inte något på den tiden, då trodde man ju att det var Walt Disney själv som stod för tecknandet (han kunde enligt uppgift knappt dra ett -fungerande streck).<br>I Svensk Seriehistoria, som för övrigt kommer att följas av flera liknande publikationer, föreligger det också härligt informativ läsning i form av en likaledes omfattande intervju med Rolf Janson, som flera år innan han 1965 startade bokförlaget Bra Böcker var en av dem som ansvarade för uppbyggnaden av Serieförlaget (senare Semic).<br>Redaktören Jan-E. Israelsson tar vid där Janson slutar och berättar vidare om det Bonnierägda förlaget och dess tidningar som Fantomen, 91:an och Lilla Fridolf.<br>Boken innehåller också ett kapitel om förlagsaktiebolaget Hansa och om dess minst sagt originelle chef Wulf Mitlin, som gav ut Alla Tiders Seriejournal som 1950 hade en upplaga på omkring 40.000 exemplar (Fantomen hade dock cirka 72.000!).<br>Allt detta ackompanjeras av återgivningar av fina gamla tidningsomslag och allmänt sköna svartvita fotografier från ?när det begav sig?.<br>De som vill veta ännu mera rekommenderas att gå in på www.info@seriefrämjandet.com<br>NUMERA LÄSER JAG inte många nya serier. Martin Kellermans Rocky och Ulf Lundkvists Assar förstås. Och ibland någon återutgivning av någon klassiker, som de i Sverige kanske bara marginellt kända amerikanska serierna Pogo av Walt Kelly och Doonesbury av Gerry Trudeau.<br>Men känner jag för det så kan jag ju när som helst börja botanisera i mina med plastade omslag försedda årgångsbuntar av Agent X 9, Western, gamla jultidningar som Blondie, Gyllenbom, Knallhatten, Tjalle Tvärvigg, Biffen & Bananen och en del annat också. Samt alltså favvo-objekten Illustrerade Klassiker, Seriemagasinet och Kalle Anka.<br>Katten Malin skulle säkert kunna försvara en egen serie. Om än inte kanske direkt som Robert Crumbs Fritz the Cat, så i alla fall! Hon förblir i alla fall, helt ohotat, allra bäst.<br>Och till nästa gång:<br>Lev Väl.<br>Samt ihärdig rekommendation av den aktuella spänningsromanen Män som hatar kvinnor av Stieg Larsson (Norstedts), postumt publicerad eftersom författaren avled förra året ? bara 50 år gammal.<br>Jag började läsa den en tidig kväll, fortsatte fram till midnatt, tog en kort paus och läste sedan oavbrutet fram till 05.00.<br>Sov några timmar och läste sedan ut de nästan 600 sidorna. SÅ bra var den!
