Sekten ? svår att komma åt

Peter Pohl Sekten. En sann historia Alfabeta Anamma Precis som i flera av hans tidigare böcker, ofta lanserade för ungdom men egentligen är svåra att avgränsa mot någon ålder, har berättelsen också sitt ursprung i den faktiska verkligheten. I Sekten finns dessutom anspråket att historien ska vara sann. Det handlar dock inte om församlingen i Knutby. Och med både obehag och nyfikenhet tog jag mig an romanen. Precis som för många andra har mordet och mordförsöket i just Knutby varit svårförståeliga och närmast otroliga, precis som en skräckfilm. Hos mig har de dessutom väckt minnen av egna möten med grupper där ett ifrågasättande av livsvalet inte varit något alternativ. Närmast ordlöst eller uttryckt i kläder och livsstil formuleras i stället något som kan liknas vid en ?Hälla-vatten-på-en-gås-attityd?. Men ändå vill jag gärna förstå människorna. Hur de kan välja ett prydligt, eller rufsigt, utanförliv i skuggan av starka ledarskap. TV:s, kvällstidningars och veckopressens svartvita deckardramaturgi har dock inte mycket att erbjuda i fråga om insikter. En roman som Peter Pohls med rättighet att lämna exakta skeenden åsido för att undersöka det outtalade har större möjligheter. Därför blir jag riktigt besviken på Sekten. Romanen igenom redogör visserligen Peter Pohl nogsamt för alla turer som gör att familjen söker sig till bokens sekt, Ljusets källa i världen. Han beskriver den långsamma process som får två vuxna och fyra barn att till sist flytta in till gruppens gård och modern att senare lämna den. Som utgångspunkt har han barnen. De som ännu inte har en bråkdel av makt över sitt eget liv och som nästan alltid finns i verkliga dramers bakgrund. Noggrannheten hjälper dock inte, måhända tar författaren parti för starkt mot sektlivet för att kunna utnyttja fiktionens möjligheter. Inte heller den här gången förstår eller anar jag hur det kan komma sig, vad som skiljer dem från mig. Vilket sökande som är farofyllt och vilket som bara är normalt skadligt. Ja, till och med själva begreppet sekt är svårt att få fatt i. Efter att Peter Pohl uppsökt både webbsajter och ordböcker konstaterar han att alla källor påtalar att ingen grupp, församling eller organisation själv vill framstå som en sekt. De ser sig godkända av samhället och omfattar en lära som är accepterad, exempelvis en filosofi. Men kanske beror frånvaron på insikter, förmedlade genom gestaltning och formulerade av mig, på att mekanismerna är mycket svåra att komma åt. Och att människans lust till att uppgå i något så helt att respekten för andras liv sätts åsido är alltför skamfylld och tabu i individualismens tid att det till och med är svårt att göra fiktion av den.

Sekten ? svår att komma åt

Inledningen i Sekten är är precis så gastkramande som Peter Pohls romaner brukar vara. Något otäckt kommer att hända, något otäckt har hänt.