Sean Costello - 2005

Även en gammal skivräv som Rolf Nilsén kan göra nya fynd bland skivbackarna. Upptäckten av Sean Costellos tredje alster var av det angenäma slaget. 

Kultur och Nöje2005-06-17 06:30
<STRONG>Sean Costello <BR>Sean Costello 2005<BR>Artemis/Rykodisc/Showtime<BR>Fyra Kurirhästar&nbsp;</STRONG><BR><BR>Nej, jag hade inte hört talas om Sean Costello innan jag drabbades av den här skivan , som jag lite senare fick vetskap om att den är hans tredje i utgivningsordningen.<BR>Men som vital lyssningsupplevelse var ju det här hur positivt som helst, faktiskt. Av omslagsbilden att döma verkar Costello åldersmässigt bara vara lite drygt tjugo år, men han äger redan en pondus som imponerar och det förvånar inte att han redan som 15-åring vann respektingivande Memphis Beale Street Blues Societys pris som det årets mest talangfyllda nykomling.<BR>Sean Costello svänger ledigt mellan genrer som blues, jazz, r?n?b, pop och till och med gospel. Inledningsvis går han i gång med den ettrigt fräna och taktfast pumpande No Half-Steppin?(där det åtminstone låter som om han skulle kunna ha en blåssektion ur Tower of Power bakom sig) och allt därefter är i princip av den klassen att man ofta får anledning att både höja på ögonbrynen och att expandera hörselsnäckorna.<BR>Costellos eget band är mera än personligt och tätt och när gästmusikerna inkluderar prominenser som The Bands legendariske trummis Levon Helm och basisten Willie Weeks, så adderas det ju bara ännu mera stil och hög klass till den allmänna kvaliteten här.<BR>Och så låtarna då. Det är dels skrivna av Costello själv och så även stålkantade covers av sånt som tidigare gjorts av Bob Dylan, Johnny ?Guitar? Watson, Al Green och Johnnie Taylor.<BR>Hold On låter som något som Lowell George i den första och bästa sättningen av Little Feat hade kunnat lämnat efter sig. Big Road Blues och Got To Ride och även Don?t Pass Me By sätter sig tryggt som bomull kring hjärtat.<BR>Sean Costello är alltså en ung musiker med ambitioner och mycket väl värd att upptäckas. Både tuff och öm blues, av en aldrig särskilt dogmatisk typ, som klarar av att omväxlas med andra musiksorter på ett utmärkt bra vis.<BR>En platta som det verkligen lönar sig att leta fram eller att beställa hem.<BR>
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!