Gratisfestivalen Musikens makt arrangeras för tredje året på Gültzauudden. Från lunchtid till sent inpå natten samsas 21 akter om de två scenerna.
När Kuriren träffar arrangörerna Elisabeth Rosenbrand och Lillith Saaw står de mitt i den logistiska slutspurten. Telefoner ringer, någon hojtar från ett scenbygge, en annan behöver hjälp att bära dekorationer.
Det verkar grymt stressigt. Vad är drivkraften?
- När man står här på fredagskvällen, helt slut efter att ha burit trall och kravallstaket så tänker man: är jag dum i huvudet? Men sedan kommer publiken, stämningen och musiken - det är så himla kul! Då är det värt det. Sista veckan är alltid extremt jobbig men det är spännande att se hur mycket man kan pressa kroppen, säger Elisabeth Rosenbrand.
Så sent som i april drog superduon Rosenbrand/Saaw igång med planeringen. Festivalens framtid hade hängt löst ett tag och när arrangörerna väl fick grönt ljus var det bara att lägga allt annat åt sidan. Med en budget på 1,2 miljoner kronor, av vilka drygt 200.000 till artistbokningar, skulle festivalen skottas ihop.
Åldersblandat
- Vi hade visionen klar från tidigare år och har fortsatt på samma spår. Blickar vi framåt är visionen att göra Norrlands bästa musikfestival. Det ska vara fokus på musiken och tillgängligt för alla. Det blir bra stämning när det är blandade åldrar. De musikintresserade kommer för musiken och andra kommer helt enkelt för att det är trevligt, säger Elisabeth Rosenbrand.
Hon gissar att det förra året var cirka 5.000 personer inne på området samtidigt. Många kommer och går, ser ett band, tar en paus och återvänder för att se ett annat. Under dagen bjuds det på kringaktiviteter för barnfamiljer. Tanken är att skapa en öppen festival utan inhägnader eller inträden. Därför lyser också öltälten med sin frånvaro.
- Vi har inte nolltolerans med alkohol. Om någon har tagit ett glas vin hemma innan så är det okej. Men grejen ska inte vara att gå ut för att sitta och supa i ett tält. Utan öltält slipper vi den där hotfulla stämningen som kan uppstå, säger Elisabeth Rosenbrand.
Drömskt tema
Inramningen för årets festival är inspirerad av regissören Tim Burtons drömska estetik.
- Det är inte ett uttalat, officiellt tema utan något vi använder i arbetet för att landa rätt. I år ska det vara drömmar. Vi tänkte Tim Burton, det ska vara lite vridet, lite konstigt, lite Alice i underlandet. Men vi har en extremt begränsad budget så det blir inga jättegrejer. Men vi gör vad vi kan. Det ska vara en snygg festival.
På scenen samsas lokala artister med större bokningar. Lillith Saaw berättar att man satsat på bredden. Det ska alltid finnas med en akt som tilltalar en äldre målgrupp - i dag är det Docenterna som fyller den kvoten. Till hjälp med artistbokningarna har arrangörerna haft en referensgrupp bestående av musiker och musikintresserade personer.
Vad ser ni själva mest fram emot?
- Jag är jättespänd på allt. Men min personliga favorit är Little Marbles, jag är jättesugen på att se dem. De har inte riktigt slagit igenom jättestort. De har haft två låtar som snurrat och det ska bli jättekul att se dem live, säger Lillith Saaw.
- Jag tycker att vi har en bra line up. Själv tycker jag att det ska bli kul att se Mattias Alkbergs begravning. Alla som är med har ju egna band och gör det här tillsammans. Jag har inte sett det live så det är lite som att köpa grisen i säcken. Men det Alkberg gör brukar ju bli riktigt bra, säger Elisabeth Rosenbrand.