Satiriker med kränkningsrätten i behåll
Som satiriker har Olof Buckard fortfarande kränkningsrätt. Nu är han aktuell med föreställningen Galenskapens förförelse, som spelas som Soppteater på Norrbottensteatern i dag.
Numera titulerar han sig satiriker, kulturjournalist och predikant. Ofta tas alla tre rollerna i anspråk, särskilt utomlands. -För ett tag sedan var jag till exempel i Tromsö. Då föreläste jag kring frågeställningen hur mycket poesi en trosbekännelse tål på universitetet på dagen. På kvällen blev det kabaréföreställning och dagen därpå en predikan i kyrkan, ungefär på samma sätt brukar det gå till på mina resor, säger Olof Buckard. Han är den bitskaste och mest välformulerade av våra svenska satiriker, allt sedan han slog igenom med sina knivskarpa imitationer av maktens människor i slutet av 1960-talet. Ränderna tycks inte ha gått ur med åren, hans ilska mot dubbelmoral, maktmissbruk och dumhet formuleras lika glödande då som nu. Förlorad substans
- Jag såg hur Göran Persson satt i en bokhandel för ett tag sedan och signerade sin nya bok. Kön ringlade lång. Vid det tillfället sade han att det inte finns något mer intellektuellt krävande än att vara politiker, en anmärkningsvärd kommentar från en man som inte ens har semantiken klar för sig, som menar att löfte är lika med svek. Han borde inte skriva sitt namn, autograf är ju grekiska och betyder att själv skriva, men frågan är om han har något kvar av sig själv, han som likt den förlorade sonen i en latinsk bibelöversättningen "har förlorat sin substans som människa". I stället för sin namnteckning borde han sätta dit ett bomärke, han som är så förknippad med ägande,
säger Olof Buckard. -Eller ta Carl Bildts och Fredrik Reinfeldts fjäskande och svassande för politiker som Bush och Putin. Bush, som av den filosofiska institutionen i Uppsala definieras som vår tids störste demokratiske massmördare, men som inbillar sig att han har Jesus som följeslagare, beskrivs av Reinfeldt som "jovialisk". Och Bildt reser till Ryssland utan att säga ett enda ord om morden på Anna Politkovskaja och Alexandr Litvinenko. Denna flathet är värd att lyfta fram. Tvångstankar
Men Galenskapens förförelse handlar också om psykiska funktionshinder, något Olof Buckard haft anledning att studera. -Det handlar en hel del om mina egna erfarenheter av tvångstankar och tvångshandlingar, om Tourettes syndrom, panikångest och hypokondri, säger Olof Buckard, som med ett skratt berättar att han ibland möts av kommentaren "är du här nu igen" på sin vårdcentral. - Min mamma formulerade det ganska bra inför en väninna när jag var barn. Hon sa att Olof mår bra när han får hålla på och spektakla sig med folk, vilket var insiktsfullt. Ämnet är aktuellt, anser Olof Buckard, som engagerat sig i frågan alltsedan Psykkampanjen drog igång 1998. Livsduglighet
- Man kan ju fundera mycket kring begrepp som "livsduglighet", vad det betyder, inte minst i en tid som behärskas av tankar på snabbhet, där man ska tjäna mycket pengar och där intellektuellt magra ledarskapsböcker trummar fram ett budskap som handlar om att man ska armbåga sig fram. Där allt handlar om jag, jag, jag och aldrig om jag och du. Hans egna tvångsföreställningar har ofta ställt till det, inte minst tidsmässigt, och han har inte utan avund insett att han själv måste vara många gånger snabbare än den som kan leva utan dessa bindande krav. Men där finns också fördelar och i sin föreställning lyfter han fram historiska personer som kommit mycket långt i sina tankar och sin gärning, tack vare sina psykiska funktionshinder. Ämnet tål inte bara det stora allvaret utan också skämtet - en lämplig paradox för en man som tycks leva hela sitt liv enligt dubbelhetens idé. Bråka med religionen
Uppvuxen i en from miljö - pappa var pastor i Missionskyrkan - drog han till Uppsala för att studera. Att skriva in sig vid den teologiska fakulteten var otänkbart, behovet var att distansera sig "från den fundamentalistiskt anstrukna miljön". Men behovet av att "bråka med religionen och tron" var stort, så det blev ändå religionshistoria på den filosofiska fakulteten och studier för den namnkunnigaste av ateister, professor Hedenius. Långt senare skulle Olof Buckard bli den hittills ende att få "venia" (predikotillstånd) i direktsänd TV i Lasse Holmqvists Här har du ditt liv av biskop Krister Stendahl. Honom hade han intervjuat i Månadsjournalen och nu fick han tillståndet som han sedan dess utnyttjat ofta. - Jag ska snart ner till universitetet i Karlstad och tala under rubriken Utan hädelse, ingen helgelse. Medan prästen är en väktare av det absoluta står narren för upproret, för ifrågasättandet. Men för mig står prästen och narren inte i ett motsatsförhållande, för mig är det en form av disciplinerad schizofreni som gör mig hel. Ska man klara av något så absurt och samtidigt djupt
existentiellt oundgängligt som en trosförhållning, måste man också kunna distansera sig. En kultur som inte hädar helgar heller ingenting, skämtet bygger på allvaret. Paradoxen måste levas ut. Gärna med en grimas.
Så jobbar vi med nyheter