Sannolikhet, rimlig tvivel och snömos
Jag nämner inga namn. Mest för att det inte handlar om partitillhörighet. Det är som sagt valår och snart börjar virrigt snömos och positiva självklarheter att hagla över oss från alla partier.
Senast i dag alltså, ett pressmeddelande från en politiker som är bekymrad över det svenska språkets utsatthet. Det kanske är på väg att försvinna. Det kanske hotas från olika onämnbara håll, möjligen invandrarna. Bara svaga antydningar, inga utpekanden.
Pressmeddelandet är fyllt av självklarheter blandat med verkligt luddigt snömos. För den som just nu blev osäker kanske jag ska säga vad snömos betyder för mig; skitprat, dunkla tankar, betydelselöst svammel.
Den här politikern säger att vi måste satsa på litteraturen, ge eleverna en bild av det rika svenska språket, (applåderoch rungande bifall), dessutom avsätta en procent av budgeten till kultur ( visslingar, golvstamp och jubeltjut från parketten).
Tack så mycket, det låter storfint.
Det är bara det att jag redan har satt rubriken snömos på det ivriga pressmeddelandet.
Orsaken?
Jag fastnade bland annat på de här orden:
Verktyg för en fördjupad kulturpolitisk debatt:
n Traditionell bildning
n Resursförstärkning
n Strukturellt underfinansierad
n En rimlig målsättning
Det är antagligen barnsligt av mig men jag orkar inte med det där slappa språket. Jag vet inte ens om det är maktspråk för ingen luras av det nu för tiden. Jag har inget tålamod kvar. Tyvärr.
Kanske riskerar jag att missa ett verkligt seriöst och positivt förslag.
Synd i så fall.
Å andra sidan. Politikern säger att det vore en rimlig målsättning att avsätta en procent av budgeten till kultur.
Varför tänker jag bara på Tage Danielssons sanslösa monolog om sannolikheten?
Sannolikheten för att den rimliga målsättningen ska visa sig vara totalt orimlig är alltför stor.
Alltså; snömos.
Så jobbar vi med nyheter