Samtida eller otida - det är frågan
"Tegel", "vatten", "rostfritt stål", "plexiglas". Ett citat: "Var rädd om din stund på jorden". Spridda anteckningar, snabbt tecknade skisser, klotter. Funderingar i blyerts.
I konsten är bara ett viktigt: Det varom man ej kan tala, sade en gång den franske målaren George Braque. Ett påstående svårt att motsäga.
Själva upplevelsen, de tankar man får eller inte får när man närmar sig ett konstverk, låter sig inte enkelt fångas i ord.
Processen, arbetet som leder fram till verket, är också den svårförklarad. Varför just den färgen, den formen, den tanken, den berättelsen?
Pedagogisk ådra
Och inte blir man särskilt mycket klokare av att ta del av en bildkonstnärs skissarbeten. Däremot upplivad, inspirerad av alla kringflygande tankar som till slut tar form i ett verk.
Konstnären Lennart Holmbom har dessutom en pedagogisk ådra. När han för några år sedan ställde ut på Konstens hus i Luleå, byggde han upp en tillfällig ateljé. Tanken var att han skulle stå där och måla, men så där särskilt mycket gjort blev det inte.
- Det blev mest prat dagarna igenom.
Förra helgen utrymde han garaget hemma på Porsön och hängde sina bilder i pingsthelgens årliga evenemang där Norrbottens konstnärer bjuder in till sina öppna ateljéer. I foajén på Kulturens hus hänger hans målning Östlings på paradplats strax intill ingången och på universitetet har han tillägnats en hel vägg, kallad Holmbomsplatsen, inte långt ifrån den Wanler-Weglin-vägg som funnits där några år. Minimuseet är flyttat från Boden, där bilderna hängde i den numera nedlagda vårdhögskolan.
Luftiga figurer
I våras blev han också klar med sin stora utsmyckning i Kungsfågeln, en av matsalarna i Luleås nya gymnasieby. Bakom gigantiska fönster - fönsterputsare torde bli ett framtidsyrke i Luleå - har Lennart Holmbom sågat ut luftiga figurer i trä, som liksom springer fram ur väggen i ett av matsalens hörn. Ett slags spel med ljus och luft, med inslag av färgat plexiglas som bryter ljuset. Figurerna rinner också ner längs väggen och hela verket kompletteras av en målning, 3,5 meter lång men bara 45 centimeter hög. Ett måleriskt collage innehållande många -ismer; fotorealism, kubism, surrealism, optiska effekter, pop-konst.
En bild att titta länge på, många bilder i bilden.
En katt som lämnar en surrealistisk skugga i landskapet, ett brev vikt till ett pappersflygplan, Clark Kent som kysser en blond Lois Lane, Fantomen som riktar ett slag, ett ensamt litet tält, järnverkets masugnar, malmhamnen, katten som jagar tiefighters på rymmen från Stjärnornas krig, en gummimadrass, Bullens pilsnerkorv.
- Bullen Berglund hade jag stora problem med, han såg hela tiden ut som Göran Persson.
Som vanligt är det mycket blått.
- Det blir gärna det, jag får ibland hålla i mig. Jag gillar blått och färg som drar mot lila sätter fjong på kontrasterna. Men det kan också bli för mycket, särskilt om jag jobbar i elljus. Då ser man inte riktigt hur blått det blir, säger Lennart Holmbom.
Utsmyckningen i Kungsfågeln är hans 29:e i ordningen. Alla utom en finns i Norrbotten.
Sedan slutet av 1980-talet lever han på sin konst, även om lönen inte är särskilt hög alla gånger.
- Men jag säljer ganska bra, så hittills har det gått hyfsat. Jag oroar mig en hel del för det där med försörjningen och allt kringjobb tar en massa tid från måleriet.
Producent för konst
Som många konstnärer skulle Lennart Holmbom önska sig en slags producentfunktion för konsten, en person dit människor skulle kunna vända sig med önskemål och frågor.
- Det finns så många idéer och vi skulle behöva en producent som kunde komma med praktisk hjälp av olika slag. Inte minst med att hålla kontakter, det finns exempelvis friskvårdsföretag som gärna samarbetar med konstnärer, men de har ingen naturlig punkt att vända sig till.
Själv skulle han vilja stå mitt bland människor och måla och prata konst.
- Jag blir förtvivlad när folk sätter upp murar mellan sig och konsten, när man blockerar sig.
Han funderar mycket över uttryck som samtida konst, känner sig "lite off-side" där, provar motsatsord som "otida" eller "evig" och det går inte att prata konst med Lennart Holmbom utan att komma in på det där med att han gör bilder som tilltalar många, som kan beskrivas som vackra.
Starkt symbolspråk
- Det ena ger ofta det andra, jag har sällan haft tankar på långa sviter. Ändå har det blivit lite så, säger Lennart Holmbom.
- Under en period målade jag blöta asfaltsvägar, mackar, vägmärken. Bilder med ett starkt symbolspråk och vägar som leder bort eller hem. En dag kom jag bildligt talat till vägs ände och tänkte att jag i stället skulle måla bilder där symbolerna inte hade någon betydelse, där utmaningen låg i att med färg och pensel få fram något starkt.
Det blev början till alla stilleben; sockerpaketen, lökarna, flaskorna, citronerna.
- Men så började det dyka upp saker med symbolvärde även där, såna där emaljerade byttor. Man måste passa sig!
I en tidskrift beskrevs Lennart Holmbom nyligen som en "folkkär konstnär".
- Det är väl ungefär det sämsta omdöme man kan få som konstnär. Men ärligt talat bekymrar jag mig inte för det. Jag vill både nå en bred publik och etablissemanget. Och mitt måleri har ett visst värde för mig.
Så jobbar vi med nyheter