Ett konstprojekt i Karlstad avbröts för att pengarna behövdes till snöskottning.
Moderna museet gör sina största inköp via sin vänförening samt via donationer.
- Det är mycket tråkigt att se hur låg prioritet inköp av konst har. I Malmö (Region Skåne) hade man totalt inköpsstopp av samtidskonst ett antal år med motiveringen att man redan hade så mycket konst. Jag undrar vilket bibliotek som skulle stoppa alla inköp för att de redan har så mycket böcker, säger Sara Sandström Nilsson, gallerist och delägare i Galleri Andersson Sandström, som var en i panelen under seminariet Vem finansierar konsten? på Norrbottens museum.
Seminariet var det andra i Konstmuseum i Norrs seminarieserie TALA!, som är en kompetenshöjande seminarieserie om konstens plats i samhället, riktad till och öppen för alla konstintresserade i Norrbotten. Första seminariet hölls i Kiruna i september och vid tisdagens seminarium gavs konstnärer och allmänhet möjlighet att samtala kring frågor som rör privata och offentliga finansiärers medverkan i skapandeprocessen. I panelen satt förutom Sara Sandström Nilsson även Patrik Förberg, Statens konstråd samt Anders Lindberg, informationschef LKAB, med Peppe Bergström, projektledare Resurscentrum för konst, som moderator.
Samtalet skulle komma att spreta och bölja åt lite olika håll, allt från allmänna praktiska råd hur gallerister, Statens konstråd samt LKAB arbetar till nuvarande kulturpolitik där större betoning ligger på breddad finansiering.
Besvärligt för enskilda
Och både Patrik Förberg och Sara Sandström Nilsson såg både för- och nackdelar med det ökade behovet av privata finansiärer. Fördelar så till vida att mer pengar till konsten är alltid bra, medan risken är att budgetanslagen till Statens konstråd och museum för konstinköp minskar.
- Det finns en mängd privata initiativ som är mycket bra. Däremot kan det bli besvärligare för enskilda konstnärer och konstnärsgrupper att leta upp och hitta finansiärerna, menade Patrik Förberg.
Statens konstråds budget och organisering var också en punkt som väckte mycket frågor eftersom den så kallade en procentregeln inte längre gäller för Statens konstråd. I stället har de sedan några år tillbaka ett fast anslag på 33 miljoner där fastighetsägare får ansöka om finansiering för utsmyckning av nya byggnader för offentlig verksamhet.
- Vi har fått mindre pengar att röra oss med. I Norge praktiseras en procentregeln även på statlig nivå och de har en budget på cirka 150 miljoner norska kronor. Vi skulle säkert ligga i den nivån. Dessutom har vår budget för konstinköp minskat från tidigare 10-12 miljoner till dagens fyra till fem miljoner. Nu har sossarna sagt att de ska höja vårt anslag med tio miljoner, så vi får se om alliansregeringen kontrar, menar Patrik Förberg.
Skänker konst
Två andra stora frågor för Statens konstråd är hur de ska hantera att alltfler privata fastighetsägare plötsligt blir ägare av offentliga utsmyckningar när statliga verksamheter flyttar ut samt hur nya konstnärliga uttryck ska få plats i det offentliga rummet, exempelvis performance.
- Vi diskuterar mycket hur vi ska hantera offentlig konst som hamnar hos privata fastighetsägare. Hittills har staten skänk bort konsten, men nu finns förslag om att den eventuellt ska återgå till Statens konstråd.
Och vad gäller andra konstnärliga uttryck i offentliga miljöer tror Patrik Förberg att den nye chefen för Statens konstråd, Magdalena Malm kan bidra med en hel del.
Alla var dock övertygade om att privata finansiärer och mecenater kommer att få en större betydelse för finansieringen av framtidens konstscen i Sverige, även om det går trögt.
LKAB har exempelvis en ganska stor budget för sponsring, cirka 134 miljoner, men den största delen går till idrott.
- Det finns inget hinder att söka kultursponsring. Jag tror främst att det handlar om tradition. Idrottsföreningarna i länet är stora och bra på att ansöka om pengar. Därför får de en stor del av vår sponsringsbudget, säger Anders Lindberg.
Ytterligare två seminarier i seminarieserien TALA! Kommer att hållas under hösten följt av fem seminarier till våren, alla med olika ämnen och på olika platser i länet.