Han medverkade för några år sedan i graffitisammanhang med en utställning på Teknikens hus som handlade om rätten till det offentliga rummet. Nu deltar Hämén i LAB 11 med ett datoranimerat vattenfall som han har byggt upp i ena hörnet av sal 2 på Konsthallen.
Han har samplat, det vill säga lånat/tagit/klippt ut, animerade vattenfall ur olika digitala miljöer, man kan tänka sig ur spel eller Second life, och ställt samman dem och skapat en brusande monumentalprojektion på tre skärmar som fyller ut hörnet i konsthallen. Genom fildelning har den lätthanterliga digitala tekniken möjliggjort kopiering av musik, bild och film utan kvalitetsförluster. Samtida konstutövare i många genrer har tagit sig rätten att fritt kopiera andras verk och arbeta om dem till sina. Detta är upphovsrättsligt omtvistat och kommer med all sannolikhet i framtiden att bli ett evigt juridisk spörsmål.
Även i den analoga världen har liknande saker prövats juridiskt. Ofta har foton tjänat som förlagor till målningar som exempelvis bilden av hästen Une de Mai i tvisten mellan fotografen Einar Andersson och Salvador Dali. Slutsatsen av den kontroversen är att det är okej att sampla. Så länge man tillför något eget till kopierandet är förfarandet försvarbart. Men sista ordet är nog inte sagt än i frågan.
Thomas Häméns samplade iscensättning har förstärkts med en horisontal spegelyta liggande i förgrunden som reflekterar vattenkaskaderna och ger djupverkan till installationen.
Den känns lite tillfälligt tillyxad, men så upplevs även animationerna som är grovt utklippta och där övergångarna mellan dem syns tydligt, så även skillnaderna i bildernas upplösning och rendering. Det hela ger intrycket av ett illa tillklippt collage, men trots detta blir intrycket tillräckligt för att fängsla mig som betraktare. Antagligen har det med det brusande vattnet att göra, ett naturens skådespel som trollbundit människor genom alla tider, så även här, det kan konsthallspersonalen intyga. Vid guidningarna dröjer sig ofta publiken kvar vid just det här verket, fascinerade av det rinnande vattnet, en urbild som måhända minner oss om en mänsklighetens guldålder och om ett förlorat paradis.