Björkarna har fällt sina löv på marken och det doftar skog. Hundarna sover eller skäller vid sina kojor. Hemma hos konstnären Lars Pirak står trästycken, vrilar och renhorn staplade mot husväggen. Hans ateljé en utbyggnad av familjens hus.<br> ? De senaste åren har det blivit mest måleri i stugan vid Karatssjön, säger Lars Pirak när han tar emot i sin ateljé.<br>Där står ett skrivbord där han brukar sitta när han målar akvarell. I dag ligger en bild av en ren under lampan. På väggarna hänger målningar och bland dem ett färgstarkt porträtt av hans mor. Vykort och andra saker till försäljning ligger framme på det låga bordet. I verkstaden ägnar Lars Pirak sig åt konsthantverk. Snickarbänken är belamrad av olika verktyg och det ligger älghorn i en hög på golvet. I ett rum allra längst in i ateljén växer en stor oljemålning fram i ljuset från fönstret.<br> ? Det är en fjällsida, jag ska lägga på mer vitt, berättar han och visar med handen över bilden hur han tänkt sig.<br>Vill inte sitta i bilen<br>Det senaste året har krämpor hindrat honom från att arbeta. I år åkte han inte till Parka sameläger som han brukar eftersom han hade värk i benet. Det är i Parka, där hans förfäder bedrivit renskötsel, han vill vara när renarna kommer.<br> ? Jag ville inte sitta i bilen och titta, det är inte detsamma som att gå runt i skogen. Men jag börjar friskna till och vi har gått efter elljusspåret, det är bra för benen.<br>Utan stora ord berättar Lars Pirak att han inte heller kunnat nyttja sin högra hand för att skulptera sedan ett år tillbaka. Den har farit illa av handverktygets skakande och av att han kanske jobbat i alltför långa pass, men nu tycker han att även handen är bättre. Han tränar den genom att måla små akvareller.<br> ? Jag har fina trästycken och många skisser på porträtt som jag inte kunnat genomföra på grund av att handen svullnat upp.<br>Nyttiga kontakter<br>Lars Piraks skapande har tagit sig olika uttryck. Det började med slöjd och skulpturer i horn och trä, sedan blev det bilder i akvarell och olja.<br> ? Då gjorde jag små skulpturer av kända sameansikten och porträtt av äldre samer därhemma.<br>Han tycker själv inte att han är så duktig på att måla i olja, men säger att kontakten med andra konstnärer var nyttig och inspirerande när han skulle lära sig att arbeta med färger.<br> ? På konstfack lärde jag mig mycket om bildhuggeri och färger och så lärde man känna andra som ville bli konstnärer. Där började jag måla efter musik. Jag jojkade för kurskompisarna. Det var uppskattat.<br>I bland jojkar han när han är ute i naturen och målar eller när han tar kaffepaus. Känner att han blir i samspråk med naturen via sin jojk. I sitt konstnärskap vill han förmedla det samiska i ord och bild. Den sida av den samiska kulturen som han själv är uppvuxen med.<br> ? Det var roligt att skriva men jag har inte riktigt hunnit det eftersom konsthantverket har tagit mycket tid. Det roligaste har nog varit att berätta historier på museet varje marknad med Johan Märak och att jojka med Nils Aslak Valkeapää. Jag tycker också om sniderierna, mina akvareller och att skulptera små ansikten på en björkstam som jag gjorde innan jag kom på Piraksmycket och Saltripan.<br>Barndomsmiljöer i fjällen<br>Bäst trivs han i stugan vid Karatssjön. Där har han en fast ateljé och där kan han ta med sig sitt akvarellblock och gå ut i naturen och måla. Det är barndomsmiljöerna i fjällvärlden, färgerna på hösten, fjällsidorna, samiska namn och berättelser som är hans främsta inspirationskällor, men även barndomsvänner och samisktalande personer.<br> ? När jag målar tycker jag om fjällmotiv. Jag målar ute på fjället och går sedan in i ateljén och funderar och förbättrar. På vintern när det är kallt har jag arbetat med skulpturer och målat en del skisser här i ateljén i Jokkmokk, säger Lars Pirak.<br>Färg och form är viktiga för en konstnär. Har han färger som han föredrar framför andra? <br> ? Rött. Olika nyanser av blått, de blå färger som fjällens sidor består av. Gult, den gula färg som finns i min dräkt. Ibland tycker jag om växtfärger. Stenlav som blir mörk indigo, björklöv som blir gult. Jag gillar att växtfärga.<br>Många berättelser<br>När han ska nämna förebilder är det modern konst, Bauhausskolan, Kandinsky och vissa bilder av Picasso som kommer på tal. Inom berättarkonsten är det släktingarna i Parka sameläger som är hans ideal.<br> ? Min morfar var laestadianpredikant och mors släkt har alltid haft många berättelser.<br>I ateljén hänger ett fotografi av barndomshemmet i Luovvaluokta. Det är en plats Lars återvänder till när han berättar om sitt konstnärsliv. Gårdens bomärke är en del av hans signatur.<br> ? Det innehåller tecknet för renen, tecknen för jaktens gud och för vindens gud. Där finns också båten som speglar sig i vattnet, visar Lars.<br>Bomärket som en stiliserad bild av det samiska, kanske man kan säga. Intervjun avslutas ute på gården och Lars Pirak berättar att de är på väg till stugan vid Karatssjön.<br> ? Då tar jag med akvarellfärgerna och målar, säger han.<br>
