Samiska barn kikar in i framtiden

Pilot, veterinär, renskötare, ägare av en bar speciellt för kändisar, fotbollsproffs ...
Det är uppenbart hur bilden av framtiden färgas av det man känner till, att vi människor trots all vidlyftig valfrihet, har framtidsdrömmar födda ur det vi ser runt omkring. Och att nästan all gestaltning föds ur det man redan erfarit. Det slår mig när jag går runt i den lilla utställningen Framtidskikaren på Ájtte i Jokkmokk och tar del av barns funderingar.
Tankarna om sin framtida karriär har de som medverkar skrivit på papper i A3-format. Texten samsas med illustrationer gjorda i mest oljepastellkritor, vattenfärger, blyerts eller färgpennor. Några har också gjort mindre föremål i skinn, garn, tenntråd och trä.
På ett par av teckningarna har de framtida piloterna ritat kraftfulla blå helikoptrar märkta fiskeflyg. Det fanns absolut inte i min föreställningsvärld när jag var 10 år - min första blåing såg jag i höstas! Däremot skulle jag länge bli veterinär, kanske gör alla barn som lever nära och gillar djurskötsel det någon gång.
Initiativet till utställningen har tagits av Ájtte museum. Museets vuxna ville veta hur barn med samiskt ursprung såg på sin identitet och framtid. Genom det kunde man också erbjuda barnen ett tillfälle att reflektera kring sig själva som samer. Inbjudna var sveriges fem samiska grundskolor placerade i Tärnaby, Jokkmokk, Gällivare, Kiruna och Lannavaara. Alla utom Lannavaara har medverkat.
Upplägget är enkelt. Barnen fick fem frågor, några generella och några mer privata. Själva utförandet har sedan för det mesta skötts av lärarna på skolorna.
Det positiva med att vara same beskrivs bäst genom de synliga uttrycken; kolten, flaggan, jojken och språken. Kolten och flaggan är fina, säger man, det ger också en särskild känsla av att ha något eget.
Det negativa är ganska obehagligt. Flera av barnen berättar om tillfällen när de blir kallade lapp eller det grövre, lappdjävlar. Av barn men också av vuxna. Vanligast tycks det vara i södra Lappland.
Sedan är det ju som det är med framtiden - om den kan vi inget veta, bara gissa, önska eller oroa oss för. Därför flyttar en del, ofta inom Norrbotten, Nordnorge eller Lappland, medan andra stannar kvar. Någon tror att den samiska identiten om femton år är rätt lik den idag, andra ser den stärkt medan ytterligare någon menar att språken bleknat bort.
Den 10 november kommer utställningen att plockas ner för att tas fram om femton år och återanvändas på ett sätt som formas av framtidens samtid.