– Ambitionen är att skapa en tradition kring friluftsteater här på Kläppenteatern, världens första eko-teater byggd enbart av återvunnet virke. I Rättvik har de kört Himlaspelet i 45 år, vår tradition med Spionoperan är bara inne på andra året, säger Rolf Degerlund.
Tillsammans med Kerstin Andersson är han producent för uppsättningen. Dessutom spelar han rollen som Fritjof Enbom. Han som en julaftonskväll 1951 började berätta för sina grannar om hur han som spion lämnat ut hemliga uppgifter om det svenska försvaret till Sovjetunionen. När polisen griper honom erkänner han och namnger flera personer som han påstår har varit hans medhjälpare.
Precis som förra året består Kläppenteaterns ensemble av ett femtiotal personer. De flesta har varit med tidigare, men i rollen som Fingal Larsson – en av de oskyldigt dömda – syns Mikael Midbjer känd från Haradsrevyn. Ny i rollen som hans hustru är skådespelerskan Maria af Malmborg.
– Vi samarbetar även i år med elever från Björknäsgymnasiets musikgymnasium. Där finns några nya ansikten. Dessutom har vår kapellmästare och tonsättare Rolf Hedberg, som alltså också finns med på scenen, arrangerat om musiken och bland annat satt in kören Chorisma, berättar Rolf Degerlund innan det är dags för regissören Eva Gröndahl att dra igång repetitionerna av inledningsscenen.
Ur högtalarna strömmar verklighetens röster medan en ung flicka, spelad av Mirja Burlin, träder in upptagen med sitt broderi. Rösterna tillhör Fingal Larsson, Hugo Gjersvold och Lilian Ceder. Alla tre föll de offer för Fritjof Enboms lögner.
Flickan på scenen är Fingal Larssons dotter Birgit. Nu är det fest i Bjurå, populära schlagers blandas med boxningsmatcher, prickskytte och lekar. En på ytan oskyldig tid som snart ska brytas av allvaret.
– Jag tycker att det är roligt att man kan blanda en bra och stark historia med underhållning på det sätt som görs här, säger Tomas Bresky, som tillsammans med sin skrivarkollega Carsten PalmSer och regissören Eva Gröndahl gjort några mindre förändringar i manuset för att få handlingen att framstå lite tydligare.
För honom betyder sommarföreställningarna framför allt att berättelsen om Enbom-affären och de konsekvenser den fick inte glöms bort. Själv har han upprepade gånger dragit sitt strå till stacken genom tre dokumentärer för radio och tv och dessutom i boken Kodnamn Mikael, som kom ut 2008.
– Efter varje avslutad dokumentär tänkte jag att jag hade satt punkt. Men så hände alltid något som gjorde att jag grävde ännu lite djupare i historien, säger Tomas Bresky, som bland annat varit om att författa en resningsansökan, något som inte lyckats trots att bevismaterialet för de fällande domarna är minst sagt bristfälliga.
Under sina efterforskningar har Tomas Bresky bland annat kommit i kontakt med en tidigare underrättelseman på Sovjets ambassad i Stockholm som kunnat förse honom med ytterligare uppgifter. Att Fritjof Enbom var en mytoman som hittade på det mesta i förhören har länge varit känt och med åren har Bresky samlat ännu fler bevis för att åtalen mot de dömda inte håller. Ändå har ingenting hänt, rättskandalen är fortfarande ett faktum.
– Jag ser paralleller till Quick-fallet och till det ofullkomliga rättsväsende som det har blottlagt. Mycket har gjorts för att försöka skapa juridisk upprättelse för de oskyldigt inblandade i Enbom-affären och bland annat har Jonas Sjöstedt tagit upp frågan i Sveriges riksdag vid ett par tillfällen. Jag ger mig aldrig i denna fråga och mina tankar går till de anhöriga. På senare år har de iallafall fått moralisk upprättelse, säger Tomas Bresky.